234 sämre än deras grannars till sjelfva jordmånen. Svaranderne förklarade sig, att om någon olikhet befinnes, så är det därutaf, att så väl de som deras antecessorer vid hemmanen upparbetat och uppröjdt bättre sina hemman till inägor än svaranden, kunnandes således sig till någon jemkning icke begifva, utan hemstälde allt till rättens godtfinnande. Sist pretenderade käranden i expenser efter specifikation för 2:ne ting 45 d:r kpmt. Häradsrätten resolverade, att såsom bevisligit är utaf syningsinstrumentet af d. 16 Augusti sistl:e en olikhet vara emellan Lars Olssons och dess grannars hemman uti Holmshyttan uti inägor, hvaraf de hvar för sig ett halft hemman äga och därföre utgifva till K. M:t och kronan lika skatt och skuld; alltså finner häradsrätten för rättvist den af Lars Olsson påstådde jemkning att bevilja, förordnandes häradsrätten nämdem:n Lars Andersson på Pershyttan, Lars Nilsson på Skofthyttan och Johan Larsson i Alntorp, denna förrättning att verkställa. I förorsakade expenser tillerkännes käranden af svaranderne att åtnjuta 25 d:r kpmt. Angående den sålunda föreskrifna inägojemkningen har någon handling ej återfunnits. Af det anförda framgår emellertid, att dylika ägotvister i regeln behandlades af nämdemän, utan biträde af landtmätare eller annan tjensteman. Det dröjde ännnu bortåt 50 år innan man inom dessa bygder började anlita landtmätare för dylika förrättningar. Vid häradets nästföregående sommarting 1716 26/5 Kommo för rätten Anders Timansson i Bälsjöboda och Anders Larsson därsammastädes, gifvandes Anders Timansson till känna, huruledes han, som nu är 67 år gammal, ej vidare förmår att förestå dess fjerdedels hemman i Bälsjöboda, utan är sinnad att transportera detsamma uppå Anders Larsson, som förut äger ett halft hemman därsammastädes, och är mäktig alla utskylder riktigt att betala. Anders Larsson sade sig vara nöjd detta Anders Timanssons fjerdedels hemman efter mätismanna ordom att inlösa, och med penningarne betala den gäld, isynnerhet kronoutskylder, hvarmed hemmanet kan vara graveradt, och sedan han det således inlöst, vill han lemna Anders Timansson ett litet jordstycke att föda en ko uppå, förutan det han sjelf kan upprödja, att uti dess och dess hustrus lifstid nyttja och bruka. Häradsrätten antydde Anders Timansson, att angifva sig hos högvälborne hr baronen generalmajoren och landshöfdingen, det han är sinnad detta dess hemman till Anders Larsson att afstå, efter sådant med dess minne och vetskap till följe af K. M:ts förordning af år 1693 bör ske, hvilken så mycket mera lärer därtill gifva sitt benägna bifall, som hemmanet därigenom kommer att sammandragas (1). Blifvandes emellertid, uppå anhållan, nämdemännen Lars Andersson på Gamla Pershyttan och Lars Larsson vid Ringshyttan förordnade, som uppå detta fjerdedels hemman hafva en laga värdering att anställa. Den på dylikt sätt öfverenskomna egendomsöfverlåtelsen kom omedelbart härefter till stånd, hvarefter Anders Larsson finnes antecknad som åbo å 3/4 hemman n:r 2 i Bälsjöbodar så länge han lefde. Detta hemman förblef sedermera nästan oafbrutet i en ägares hand i 160 år, ända till 1887, hvarom vidare underrättelser torde komma att meddelas vid annat tillfälle. Emellertid förtjenar erinras om den enkelhet i form och handling, som utmärkte forna tiders aftal i fråga om undantagsförmåner och