243 så länge skogen stod under dess disposition väl haft tillfälle att därutaf hafva sitt årliga intresse. Äfvenledes skall ock Nils bestå den fordrade hyggsterlönen för de 8 halfstakarne ved, som han borttagit, med 6 d:r kpmt, hvarjemte han ock uti expenser för detta lagsökandet till Malmberg erlägger 14 d:r dito mynt. Men hvad dess påstådde omkostnaders ersättande vid bergsransakningen till 15 d:r uppförde vidgår, så kunna de Malmberg ej tilläggas, emedan det ej varit Nils Perssons skuld, att han gått olaga vägar och gjort sig fåfäng kostnad. Den skogstillgång, som gästgifvaren Frans Malmberg på förenämda sätt velat bereda sig, var sannolikt afsedd att användas vid brytningen af Rågrecks koppargrufvor, däri han var ganska stor delägare. Af domboksprotokollet vid berörda grufting i Ringshyttan 1733 26/4 och dess 7:de § kan jemväl inhemtas, att Det har väl hyttefogden Anders Larsson vid Bälsjöbodar tillika med dess hytteintressenter till detta ting låtit instämma bergsmannen Nils Hansson vid Holmshyttan så väl för det han vid detta års blåsning skall afbrukat sådan malm, som varit hyttelagarena till skada m. m., som ock för några oqvädinsord, som han på Anders Larsson på hyttebacken skall utgjutit, och hvarföre han honom särskildt instämdt; men vid sakens uppropande gafs vid handen, det svaranden skall vara så illa sjuk, att han nu till tinget ej kan komma tillstädes, och som käranden jemväl om dess sjukdom intygade, anhållandes i anseende därtill uti dessa målen om uppskof till nästa ting, så kunde rätten ej heller något därvid åtgöra, utan vill härmedelst det begärda uppskofvet lemna. Då emellertid dessa tvistefrågor icke finnas omförmälda i de följande gruftingsprotokollen, torde förlikning mellan parterne hafva ägt rum, hvilken förlikning antagligen ej ansetts vara af den beskaffenhet eller vigt att densamma bort af rätten gillas och stadfästas, hvilket eljest var ganska vanligt. Vid nästföljande Klacka-Stribergs grufting, som hölls vid Fåsjöhyttan 1734 8/6 Förliktes unga Anders Persson i Bälsjöbodar med sina vederparter Anders Larsson, Anders Velamsson, Lars Larsson, Nils Hansson och (g:le) Anders Persson därsammastädes, angående ersättning för 11 uppsättningar han med dem blåst, men i proportion däraf ej skall hafva intresserat uti värmningen, jemväl ock beträffande 1/2 dygns föda åt hyttefolket medan svarandens blåsning påstått; och utfäste sig bem:te svarande till käranderne att betala 2 skeppund tackjern, hvarigenom all deras talan i detta mål då upphöra skall, äfvenväl hvad han emot dem vice versa instämma låtit. Och såsom denna frivilliga öfverenskommelse är enlig med 23 § i 1695 års rättegångsförordning, svaranden därtill med lofvat berörde 2 skeppund jern nästa blåsning sig att afbörda; alltså kunde rätten ej annat än låta äfven för sin del därvid bero, med antydan till unga Anders Persson, att han vid förfallotiden sin skyldighet härutinnan sjelfmant fullgör. fhuru protokollet icke uttryckligen angifver att denna fråga rörde Holmshytte hyttelag, kan detta förhållande dock tagas för gifvet, enär