245 tackjern, som den senare efter revers af den 14 December 1732 med därå belöpande intresse årligen till en våg på skeppundet, den förra skyldig blifvit och han påstått betalning före, jemte expenser, anmälte sig parterne vid uppropandet nu vara på det sättet uti vänlighet förente, att Nils Ersson vid dess nästa blåsning uti Kåfallshyttan betalar till Anders Persson, som intresset eftergifver, ofvanbem:te obligations innehåll 3 skepp. 15 /2 lisp. tackjern samt därofvanuppå 6 daler kpmt uti rättegångsomkostnader; hvarpå likväl 3 daler kpmt komma att afräknas, som Anders Persson erkände sig igenom sin fader Per Andersson redan hafva bekommit. Och som all tvist i detta mål parterne emellan därmed skall upphöra, så låter ock rätten därvid bero med antydan till Nils Ersson, att dess utfästelse riktigt hålla och fullgöra. Af detta protokollsutdrag kan man således finna att lånetransaktioner äfven kunde förekomma i tackjern, så att både kapital och ränta förskrefvos i denna vara. Den utfästa årsräntan, som nu visserligen blef eftergifven, var dock ej ringa, ty en våg, d. v. s. 2 lispund jern, på skeppundet motsvarade 7,69 procent, således ej så obetydligt öfver eljest vanliga 6 procent om året. Den sammanflyttning med Ringshytte hyttelag som, enligt hvad redan blifvit antydt, blifvit öfverenskommen med Holmshyttelagets delägare, trädde i omedelbar verkställighet. Redan från och med följande året 1739 deltogo de senare i blåsningen vid Ringshyttan, och af ett gruftingsprotokoll för Klacka-Stribergs tingslag, hållet vid Öskevik 1 Maj samma år, kan man finna en Holmshyttebergsman till betalning af en sin skuld utfästa likvid i tackjern vid Ringshyttan, sålunda: § 14. Vid uppropet af den sak, som rådmannen i Nora välbetrodde hr Petter Mozelius låtit till detta grufveting instämma emot bergsmannen Hans Nilsson i Holmshyttan, angående ersättning för sitt hafde besvär för en emellan honom och hans medarfva å ena, och några handlande i Nora, å andra sidan förrättad likvidation, instälde sig parterne och efter något samtal kommo med hvarannan i vänlighet således öfverens, att Hans Nilsson skall till rådmannen hr Mozelius, rättegångskostnaden inräknad, betala 31/2 sk’ tackjern, och detsamma vid Ringshyttan till hr rådmans utskickade utleverera; hvilken förening, som af parterne å ömse sidor för riktig erkändes, grufvetingsrätten fann skäligt att gilla och stadfästa, samt Hans Nilsson pålägga att fullgöra. Vid samma grufting framstäldes ock ett gammalt ersättningskraf på det numera så godt som upplösta Holmshyttelaget. Härom innehåller protokollets § 26 för 3 Maj 1739 följande: Uti den af sexmannen Olof Ersson i G:la Pershyttan emot samteliga intressenterne uti Holmshyttan instämde sak angående det måtte de till honom betala det arbete, som dess aflidne svärfader Anders Ersson i G:la Pershyttan för ungefär 10 år sedan på Holmshytte masugn gjort, med ett skepp. tackjern eller penningar efter den tidens markegång, samt ersättning för samma betalnings länge uteblifvande, och expenser, instälde sig nu så väl käranden, som Lars Larsson i Holmshyttan, Hans Nilsson ibidem, Anders Persson, Per Svensson och Erik Ersson i Bälsjöbodar, för hvilka 2:ne senare Hans Nilsson är fullmäktig, och anmälte det de numera med hvarannan således uti vänlig-