254 1716. Norra eller gamla Björkegrufvan är i år sammanlagd med den så kallade östra Björkegrufvan, hvilka varit åtskilde med intet fulla 2 alnars berg; djupet i norra grufvan är 82/3 f:r, malmens längd 10 f:r och 1 f:n bred, arbetet är fortsatt uti gaflarna. Dessa grufvor äro i förra tider mycket trångt brutne och kunna intet nu utvidgas utan synnerlig omkostnad, hvilket bergslagen intet förmår; malmen är ock nog rödbräckter, så att allenast litet däraf får sättas till Stripbergets (malm). Östra grufvan är 8 f:r djup; malmen är på bottnen alldeles utgången; i östra gafveln står en malmkärna 1 f:n hög och 1/2 f:n bred. Norra så kallade malmgafveln, som dock är mer i vester, är 12/3 f:n hög och 1 f:n bred, igenom hvilken grufvelaget med en kommunikationsort, 1 f:n hög och 1 f:n bred, äro gångne uti norra grufvan för vattnets beqvämare utdragande. Det öfriga eller ofvantill är afkrönt till bergfäste. Malmen är af lika art med den föregående. Skinfällegrufvan är 4 f:r djup, på bottnen är ingen malm; i vestra gafveln är en malmkärna 12/3 famn hög och 1 f:n bred. Södra väggen är med kronomärke förbjuden, efter den är mycket rödbräckter. Uti Nybergs- och Röbergsmarken finnas många och stora grufvor, som nu endels äro igenfallne, endels stå fulla med vatten, utar hvilka bergslagen i många år för detta tagit deras malmfournering, ehuruväl den merendels uppe uti varit mycket rödbräckt, af koppar och svafvelkis beblandad, så att de brukat honom till blandmalm emot torrsten; men sedan de kommit på djupet hafver malmen gått ut, eller ock äro grufvorna så illa brutna, att intet vidare arbete däruti kunnat förrättas. Nybergs kopparskärpning är för detta upptagen af bergsmän, och efterdär fans en oartad jernmalm igenlagder, men nu åter af handelsmannen Petre upprensader. Malmen kommer helt smal upp ifrån dagen i öster, och stryker emellan en jernmalmsklyft och gråberg neder åt i vester 6 f:r lång, därest den är 8 f:r djup under handspelet, 1 f:n bred och 1/2 f:n hög i gafveln; dessutom är bottnen och södra väggen där och hvar med små körtlar och gnistor insprängde. Där är redan emot 200 lass malm upparbetad, fast den är blöt, jernblandad och af ringa halt, så är dock något däribland, som hafverbättre anseende. Härefter saknas anteckningar om Nybergsfältet till dess bergmästaren P. J. Christiernin 1725 relaterar Björkegrufvan: djup under lafven 13 1/2 f:r, lång ifrån östra gafveln till ett bergfäste 12 4/2 f:r; ifrån samma bergfäste till vestra gafveln 72/3 f:r; malmen har till större delen förlorat sig på sjelfva bottnen, dock fins han ännu vacker på vestra sidan om bergfästet, till 2 f:rs bredd på bottnen och i den vestra orten; i den östra orten synes nu föga malm vara till fångs. Eljest är malmen försvarlig och utan särdeles oart, och blir däraf godt tackjern, isynnerhet när något af Stripbergsmalmen kommer därtill. Arbetet drifvestill större delen genom tillmakning och endels med borrning och krut. Uppfordringen af både malm, gråberg och vatten sker med en kran. Vid Klacka-Stribergs grufting i Kåfalla 1726 12/5 Insinuerades af Anders Larsson på Vestgötehyttan och upplästes denskrift, som till honom blifvit utgifven d. 3 April sistlidne af sexmannen Petter Svensson på Ringshyttan, Jan Eliesson och Krisman Larsson på Bleks-