255 berg, Per Olsson, Nils Persson och Nils Larsson på Grecksåsar, Olof Andersson, Karl Olsson och Lars Olsson på Vestgöthyttan såsom fullmäktige på samtel. Björkagrufvelagets vägnar, därutinnan de efterlåta Anders Larsson, som för detta vid Björkagrufvan varit gruffogde, 1/4 i berörde grufva, så att grufdelarne må komma att förökas ifrån 15 1/2 till 153/4 delar, och det för den orsaken att Anders Larsson sin gruffogdetjenst väl förestått i 7 års tid, och dessutan på deras begäran nu upplagat pumparna ånyo; skolandes han med dem nu vara lika delaktig proportionaliter i grufveredskap, byggnader och hvad mera därtill hörer, ehvad namn det hafva må, allenast att han till grufvan anskaffar 2 st. grufveknoster af 1 lisp. hvardera. Anhållandes Anders-Larsson att detta måtte i protokollet varda infattadt och sedan konfirmeradt; hvilket grufvetingsrätten fann så mycket mera skäligt att bevilja och härutinnan gifva sitt bifall, som Anders Larsson ärligen och beskedligen sin gruffogdebeställning förestått, och grufvelaget, i anseende till en slik dess gjorde tjenst, velat honom denne förmån lemna. Den hedersbevisning, hvilken sålunda kom en värderad och afhållen gruffogde till del, torde i och för sig ej kunna anses vara betydande, men den var så mycket mera hedrande för både gifvare och mottagare, som liknande fall voro så ytterst sällsynta, att utg. ej hittills lyckats upptäckanågot dylikt från andra håll under motsvarande tidsperiod. Vid ett följande grufting, i Timanshyttan 1728 8/5, förekom bland annat: På bergsm. Per Jönssons vid Gamleviker gjorda ansökning och i anseende därtill, att han, som innehafver 1 1/2 hemman vid Gamleviker samt participerar uti masugnsbyggnaden (därstädes) till 1/4:del, icke hafver så. tillräckliga grufvedelar som till bergsbrukets fortsättande kan fordras, beviljade grufvetingsrätten honom att inkomma på 1/4 del i Björkgrufvan, i Nybergsmarken belägen; hvaruti bergsfogden Fröberg hafver honom att inrymma. Huruavida den sålunda påtrugade nya delägaren skulle erlägga någotslags inträdesafgift för sin 1/4 del omtalas ej. Förmodligen fick bergsfogden jemka mellan vederbörande härom. I en senare bergmästarerelation från 1730 heter det om Björkegrufvan: uppå trenne år är intet någon vidare sänkning gjord, för mötande gråberg på bottnen, och är således som förr 13 1/2 f:r djup: och efter malmen vist sig för vestra ändan af grufvan, hvarest en ort är indrifven, är arbetet endast drifvet därstädes, hvarest han allt mer och mer synes förminskas. På den östra ändan är ingen mera malm att tillgå; längden på bottnen är 26 f:r och bredd för den vestra ändan 3 1/3 f:r. — Grufvan arbetaspå 16 delar, och har hvarje del i sommar fått 60 lass malm, hvartill åtgått 5 stafrum ved på delen samt 6 4/2 lisp. krut för hela grufvelaget. Malm och gråberg uppfordras med kran, och vattnet med 4 handpumpar, understundom med hästvind. SFrån de följande 10 åren ha några handlingar om dessa grufvor ej återfunnits; men i en af bergmästaren And. Tuhnberg Olofsson 1741 22/3 Ö synnerligen fullständig och omfattande »relation» beskrifvas de sålunda: