260 sprängningen uppgingo det året 2 1/2 lisp. krut; men ved har man ej kunnat bruka, dels för den starka vattutillsättningen skull, och dels för det vidt öfverhängande skölaktiga taket. Till både denne, så väl som de omkringliggande ödelagde grufvor vid Nyberget, när de varit i gång, har man fått betjena sig af den så kallade Nybergs kronoallmänningen, som är ungefär 1/2 fjerdingsväg lång och hälften däremot bred, varandes nu för tiden beväxter med vacker ungskog, merendels af björk. Uppå förenämde Nybergs allmänning och på ömse sidor af näst omförmälte Åsagrufva äro i förra tider åtskilliga jerngrufvor vordne bearbetade, dock har af dem förnämligast varit gångbar den så kallade Björkegrufvan, hvilken i många år å rad gifvit en både ymnog och god jernmalm, men blef år 1740 utbruten och öfvergifven. Härefter saknas för lång tid alla underrättelser om Nybergs jerngrufvor. Äfven om sådana skulle kunna uppletas, måste desamma sparas ät framtiden. Utg. har nämligen trott sig böra bestämma året 1750 såsom gräns för meddelande af grufbeskrifningar, emedan den utstakade hufvuduppgiften för dessa anteckningar — nämligen Ringshytte hyttelags historia och öden — eljest skulle komma att upptaga allt för stort utrymme och tillika medföra dryga kostnader, utan motsvarande gagn eller nytta. Den spekulationslust, som stundom likasom epidemiskt angriper bergsmän och andra, att inmuta och tillgodogöra sig gamla ödelagda grufvor, må gerna få åt sig förbehållet att uppleta återstoden af de gamla relationer och beskrifningar därom, som ännu torde finnas bevarade. Måhända skulle en föregående kunskap och kännedom af innehållet i dessa äldre handlingar kunna inbespara många kostsamma och till klena resultat ledande grufundersökningsarbeten, som vederbörande vanligen, oftast i onödan, gerna vill företaga. 53. Ringshytte grufvor 1710—1750. De uppgifter om dessa, som kunnat hopletas, meddelas i det följande. Holstaberget beskrifves i E. Stockenströms relationer sålunda: 1713. Holstaberget är en nyligen upptagen grufva på Ringshytte ägor och i år arbetad af 9 delar, som gifvit god och gångbar malm, men nyligen af intressenterne öfvergifven, så att jag intet kan gifva någon närmare berättelse om henne, helst hon nu står under vatten. 1714. Holstaberget är 6 f:r djup, malmens längd 51/4 f:r, bredden i norr 1 f:n, uti söder 11/2 f:n och är af god och gångbar art. Vestra Holstaberget är djup 4 f:r, malmens längd 4 f:r, bredd 11/3 f:r, af lika godhet med den förra. 1716. Holstabergsgrufvorna hafva i år legat oarbetade. Härmed synes hafva fortfarit omkring 10 år, hvarefter man åter finner åtminstone en af dem omtalad i en Relation öfver Holstabergs grufva, belägen på Ringshytte utmark, år 1730 af P. J. Christiernin: