265 grufvan begynte blifva något djup, hvarigenom intressenterne tyckte att uppfordringen var dem för besvärlig och kostsam; men i det stäliet hafva de om våren förledit år begynt låta upprensa, och sedermera under den 17 Oktober samma år uttagit mutsedel uppå den Gamla eller Stora Lämåsegrufvan, som ligger allenast ett litet stycke ifrån besagde nyare men nu ödelemnade Lämåsegrufvan; varandes denna gamla grufva under kranlafven nu 8 famnar djup, och har en vacker malmbotten, som stryker i öster och vester, 4 famnar bred och blottad till en längd af 5 famnar, men förmodas gå än längre, fast den icke ännu kan ses, för något därpå åt bägge ändarne liggande varp, som intressenterne icke ännu hunnit. afrensa. Malmen är godartad, fast så torr och mager, att den ingalunda kan brukas i masugnen för sig sjelf, utan bör tillsättas med 1/3 rikare malm eller såkallad flotsten. Intressentskapet är indelt på 17 1/4 hela delar, och har det innevarande året vunnit 80 lass på delen, eller tillsammans 1,380 lass malm. Till bergsprängningen äro uppgångne 7 lisp. krut och 12 stafrum ved. Vattnet afhålles genom handpumpar, men den öfriga uppfordringen förrättasmed kran. Två år härefter, i den 1749 30/12 afgifna relationen, lemnas följande beskrifning: Gamla Lämåsegrufvan är under kranbyggnaden 10 f:r djup. Malmen står uti öster och vester 7 f:r lång och betäcker hela botten, hvilken är ännu lika bred som i fjol, nämligen 4 f:r, utom trenne ställen invid södra väggen, därest förleden sommar en half alns breda gråbergskolfvar yppat sig. Grufvan har detta år blifvit bearbetad på 15 4/4 del, och har man erhållit 90 lass för hvarje del, tillsammans 1,372 41/2 lass malm, hvilken är af samma slag, som den ifrån nästnämde Smedjegrufvan vid Stripeberget, och bör fördenskull tillsättas med 1/38 del qvickstensmalm, samt nästan fjerdedelen fluss. Till bergsprängningen äro uppgångne nästan 9 lisp. krut och allenast 2 stafrum ved. Vattnet afhålles med dubbla handpumpar, och sätter det grufvearbetarne mycket att göra, emedan det ökar öfverflödigt till. De anförda beskrifningarna äro hvarandra skäligen lika. Om något skulle väcka uppmärksamhet, är det de vexlande delantalen, hvilka berodde därpå att somliga delägare afstodo från sina andelar då de funno att arbetet icke var tillräckligt lönande eller ock att de på annat sätt eller från andra grufvor kunde erhålla sitt malmbehof. Någon malmhandel eller försäljning synes ännu endast undantagsvis hafva förekommit. Däremot förekom någon gång, att gruflotter kunde göras till föremål för köpslut. Vid bergstinget i Nora 17473/4 finner man sålunda, att då Ingafs och upplästes ett af konstmästaren välaktad Erik Andersson Parath under detta dato utgifvet köpebref, hvarigenom han upplåtit och försålt till bergsmannen Hans Persson vid Skrekarhyttan en half grufvedel af en hel del uti Lämåsegrufvan vid Ringshyttan emot en undfången köpeskilling af 108 daler kpmt. Och emedan emot detta köp intet var att påminna, som utom dess med vittnens underskrifter bestyrkt var, ty blef ock detsamma, till köparen Hans Perssons säkerhet, hvad dess innehåll angår, uti bergstingsrättens protokoll medelst detta intaget samt köpet af bergstingsrätten gilladt och stadfäst; hvaröfver bevis på sjelfva köpeskriften meddeltes.