271 till gafvelen, på norra sidan till tvänne famnars, men på den södra till allenast 1/3 famns höjd. Intressentskapet i denna grufva, som förut var gjordt, men vid berörde grufvestämma, efter både vederbörandes begäran och skäligheten, något litet blef ändradt eller jemkadt, bestående af 22 hela delar, vann här om sommaren 1742 mycket vacker malm, alldeles utan oart, så att den kunde brukas så väl för sig sjelf som jemte annan rikare malm, allenast honom tillsattes- 7 à 8 skoflar lim på uppsättningen. Uppfordringen af malm och gråberg skedde med handvind, och af vatten igenom handpump. Sprängningen förrättades allena med krut, hvaraf uppgingo 13 lisp. Men med detta år 1742 var det ock bestäldt med arbetet i denna grufva, så att man år 1743 ej dref densamma på vanligt ställe, utan vid norra sidan nära därintill, uti en gammal skärpning af 3 famnars djup, därest malmen, som håller sig i öster och vester, på botten är utbruten; och i östra gafveln stod den väl qvar till 12/3 famnars bredd och 1/2 famns höjd, dock icke ren, utan mycket gråbergsblandad, att så såg ut, som något grufvearbete här ej vidare ville löna sig. Delantalet hade ock nu förminskat sig till 9 hela och 3/4 delar, och erhöllo intressenterne nu 30 lass på hvar del, tillsammans 292 /2 lass. Till sprängningen, som skedde endast med krut, användes öfver sommaren år 1743 åtta lispund inalles. Och häruppå blef allt arbete här vid norra Taberget lemnadt och öfvergifvet. Efter åtskilliga års ödesmål blefvo Tabergsgrufvorna åter belagda med arbete samt till och med hedrade med ett furstligt besök, hvarom detheter i den af landshöfdingen frih. Daniel Tilas 1 författade dagboken öfver dåvarande kronprinsen, sedermera konung Gustaf III:s bekanta bergslagsresa år 1768, under d. 26 September: På Fogdhyttemarken lågo två små jerngrufvor tätt vid vägen, kallade Tabergs grufvor. Uti den vestra af dessa fördes H. K. Höghet neder af baron Hamilton2; men baron Tilas var ej synnerligen tillfreds med baron Hamilton däröfver, när han sedan kom efter, emedan där är ett ganska sköligt släppande berg-slag, och i förlidet år blefvo två personer illa skadade i nästa grufvanbredevid, som innehåller samma bergart. Besöket aflopp emellertid lyckligt och kronprinsen anlände samma afton till Nora stad, där han mottogs på ett storartadt sätt, hvars beskrifvande må anstå till en annan gång 3. Lönnåse grufvor. I en s. k. riksdagsrelation, afgifven af bergmästaren Tuhnberg 1746 9/1, omtalas södra grufvan sålunda: Ar 1741 den 2 November utgaf jag mutsedel för hr bokhållaren Peter Collin, å egne och dess principals hr kommissarien och brukspatronen Luthmans vägnar, uppå en gammal och ifrån urminnes tider öfvergifven jernmalmsskärpning, Lönåsegrufvan kallad, belägen några hundrade alnar östersöder ifrån Glipsegrufvan uppå bergsmannen Anders Erssons skog vid Fogdhyttan uti Nora socken. Denna grufva hafva bemälte hr kommissarie och bruks- 1 Se Om Noraskog I: 316. 2 Johan Abraham Hamilton, landshöfding i Örebro 1766—1780. 3 Jfr Nor. arkiv III: 283.