270 Den 1749 30/12 afgifna relationen innehåller följande uppgifter om detta gruftält: Stora Rödberget har detta år legat öde, men i det stället hafva intressenterne däruti upptagit en annan gammal skärpning, som är straxt därinvid belägen, uti hvilken de hafva fått någon liten del af botten ren, som väl består af qvickstensmalm, men synes ej vara så bräckt, som den ifrån Stora Rödberget. Huru eljest denna malmen vill föranlåta sig vid uppsättningen, samt hvad tillgång därpå kan blifva i längden, lärer jag, om Gud vill, få berätta nästkommande år, sedan den nu i vinter vid blåsningarne blifver försökt, och grufvan under tillkommande sommararbete mera kan varda upprensad. I nästföljande årsrelation, dat. 1750 23/12, heter det härom: Fogdhytte eller Stora Rödberget är under kranen, som detta år blifvit uppbygd, 18 f:r djup. Grufvan har en vacker malmgafvel, som uti norr och söder är 5 f:r lång och öfverallt 1 f:n hög, af flotstensart, men därhos god och gör, när därmed rätt hushållas vid blåsningen, alldeles försvarligt tackjern. Grufvearbetet har skett på 143/4 delar, för hvilka erhållits, à 40 lass på delen, 590 lass malm. Till bergsprängningen äro uppgångne 2 centner krut, utan ved. Vattuuppfordringen sker med handpumpar, men faller intressenterne temmeligen besvärlig, i anseende till grufvans djup. Härmed upphöra underrättelserna angående Rödbergsfältet för åtskilliga år framåt. Det må blifva framtiden förbehållet att framlägga fortsättningen såväl om detta fält som angående öfriga Fogdhytte-grufvor. Södra Tabergsgrufvan. Att denna grufva åtminstone under 1741 varit bearbetad, kan man sluta däraf, att en gruffogde härstädes blifvit antecknad i årets mantalslängd, men någon uppgift om grufvans ålder eller om brytningen m. m. har ej återfunnits. Antagligen gäller om Södra Taberget hvad bergmästaren här ofvan yttrat om Fogdhyttegrufvorna i allmänhet, att grufvan arbetades det ena året och ödelades det andra, hvarför han »tyckte det vara onödigt att nämna något därom» i sina embetsberättelser. Däremot lemnas i 1744 års relation en ganska utförlig beskrifning om ? Norra Tabergsgrufvan, som af gammalt varit bearbetad och däruppå blifvit ödelagd för så långliga tider tillbaka, att ingen kunnat gifva underrättelse när det skett. År 1740 den 5 Augusti höll jag väl äfven vid denna grufva en allmän sammankomst eller grufvestämma, då jag ibland annat hade tillfälle att inhemta, det man för vid pass 8 år sedan begynt henne med arbete ånyo belägga, samt med tvänne pelares afkrönande uti öppningen eller ingången däraf, så väl som eljes, gjorde därvid den anstalt, som syntes nödig. Men som ingen särdeles anledning var, att göra sig hopp om något beständigt verk härstädes, så tyckte jag, äfven som man för(e) mig funnit, föga vara mödan värdt att göra någon berättelse härom, förr än man närmare finge se hvart ut det ville. År 1742 gaf denna grufva något anseende ifrån sig, och var då så beskaffad, näml:n djup under handvindslafven 8 famnar och bruten för ort tilt östern 6 famnar. Uppå botten af orten fanns väl ingen malm, men uti östragafveln stod den 3 famnar bred och 11/3 famn hög. I bägge väggarne var den ock qvar, och sträckte sig på ömse sidor ifrån sjelfva grufvan ända fram