297 Genom ett kort härefter, 1741 22/7 aflåtet k. bref till Bergskollegium angående hämmande af skadligt svedjande i bergslagerna förordnades, på framställning af Rikets ständer, det måtte samtlige bergmästarne i riket, hvilkas embetsskyldighet är att hafva ett noga inseende huru bergslagsskogarna till bergverkens nytta och förmån handhafvas, genom Bergskollegium blifva anbefalte att uti hvarje socken i deras bergmästaredömen förordna vissa uppsyningsmän, som noga tillse om något svedjande uppå bergslagsskogarna föröfvas emot berörde Våra nådiga förordningar 1, samt i sådan händelse förbrytaren lagligen tilltala; hvarjemte bergsmännen och allmogen, som innehafva bergverk och bruk underlagde skogar, måga vid 10 daler smt vite förbjudas att anställa något svedjande, eller toppars, ris och qvistars afbrännande, utan att förut gifva sådant uppsyningsmannen tillkänna; börandes uppsyningsmännen vid 50 daler smt böter, eller i brist af böter med kroppsplikt umgälla, om merbemälte Våra förordningar icke blifva efterlefda, eller allmogen af dem på något sätt betungas, och uti det, som tillåtligt vara kan, hindras. Med anledning häraf utsågos vid de följande bergstingen 2:ne uppsyningsmän för hvarje tingslag, vanligen bland sexmännen, hvilka sålunda erhöllo ett ganska ansvarsfullt uppdrag med hänsyn till dem förelagda. böter, i händelse de försummade sina åligganden. Dess bättre synes denna ortens sexmän icke hafva gjort sig skyldiga härtill, då något sådant fall ej kunnat upptäckas i de följande ärens bergsdomböcker. Tuhnberg, som 1740 18/2 utnämdes till bergmästare i Nora och Lindes bergmästaredöme, sökte nästan omedelbart att genomföra en annan ordning för de hittills s. k. gruftingen. Under de nästföregående 30 åren hade dessa vanligen hållits i närheten af de större gruffälten, hvar det passat sig i olika byar och i regeln hos den sexman, som kunde förfoga öfver lämpligt utrymme, hvilken för sitt omak erhöll ersättning af genom bergsfogden upptagna, sedvanliga tingsgästningspenningar, omkring 1 daler kpmt för hvarje matlag eller hushåll inom gruftingslaget. På Tuhnbergs förslag och sedan vederbörande härom blifvit hörda samt jemväl tillstyrkt detsamma, förklarade K. M:t i bref till Bergskollegium 1742 5/3: det Vi, i anseende till de härvid andragne omständigheter, i nåder förgodt finne att tillåta, det i stället för förberörde särskilda bergs- och grufveting med Pershytte, Klacka och Dalkarlsbergs grufvelager, ett ordinarie bergsting med alla tre må hädanefter i Mars och April månader komma att hållas uti Nora stad; hvarvid så snart de på en gång hört förordningarne, hvardera grufvelaget sedan till rättegången får sin vissa dag, allenast dem emellan hålles en viss och lika ordning, så att det grufvelag, hvilket först kommer fram i år, blifver däremot det sista nästkommande år, och så vidare det ena efter det andra, allt framgent utan någon rubbning; såsom Vi ock pröfve bäst vara, att Nybergs och Stribergs grufvelag får sin särskilda dag; kommandes i öfrigt bergmästaren, så ofta nödigt pröfvas eller någon angelägenhet det fordrar, vid grufvorna med bergsmännen att hålla sammankomster och stämmor, till att reglera hushållningen vid grufvorna, och hvad deras rätta brytning eller dem eljest i någon måtto kan angå. 1 Nämligen k. förordn. af 1734 12/12, den s. k. skogsordningen, och k. förklaringen däröfver af 1739 5/4.