298 Denna förordning, som naturligtvis äfven gälde hyttorna, och som Tuhnberg behagade tillämpa redan 1741, blef sedermera gällande ända till dess genom k. förordningen 1850 5/6 så väl bergsting som öfriga bergsdomstolar med det följande året upphörde 1. Vid bergstinget 1745 12/3, i närvaro af Stribergslagets sexmän, Erinrade sig bergstingsrätten, uppå bergsfogdens välbetrodde hr Jakob Fröbergs andragande, huru som nödigt vara vill, att, till bergshandteringens befordran och dess rediga igånghållande här i orten, något visst i ett och annat mål blifver föreskrifvet; och fördenskull fann bergstingsrätten sig föranlåten följande ordning däröfver att fastställa, nämligen: 1:o) Emedan ofta händer, att när hyttefogden sammankallar blåsningsintressenterne till hyttan, så komma en del af bergsmännen alldeles intet till och en del så sent på dagen, att de öfriga, som i rättan tid kommit tillstädes, redan gått bort igen, hvarigenom sker studsning i det, som till hyttelagets gemensamma nytta öfverläggas och förrättas bör; ty har bergstingsrätten pröfvat skäligt utsätta ett vite af 5 daler smt, som hvar och en hytteintressent skall vara förfallen till, så ofta han kan öfvertygas sig ej hafva i rättan tid infunnit på det ställe, uti hyttelagets tjenst, som hyttefogden antydt intressenterne att komma tillsammans. 2:o) Sker ock understundom, att en del bergsmän, när de blifva kallade uti något arbete, anten vid hyttan, på dammar eller något annat, som tillkommer alla hytteintressenterne att verkställa, skicka så klent folk åstad, att de ej förmå göra skäl för ett riktigt dagsverke; till förekommande af hvilket oskick härmedelst ett vite af 2 daler smt blifver förelagdt den, som härutinnan sin skyldighet eftersätter, hvarjemte han till hyttelaget bör böta för karldagsverket 16 öre och för ökedagsverket 1 daler dito mynt till andra dagsverkens legaude i stället. 3:o) Hafver hr bergsfogden till bergstingsrättens ompröfvande hemställt, om icke på samma sätt, som skedde år 1743 den 23 Mars för hytteägarne inom Klacka grufvelag, kunde öfver hela bergslagen blifva faststäldt, att hvar och en bergsman må utan uppehåll afföra sindret efter dess tackjernstillverkning ifrån hyttebacken; och emedan i detta mål oredor skola förelöpa vid hyttorna äfven i de andra grufvelagen, så har bergstingsrätten pröfvat skäligt utsätta ett vite af 10 daler smt, hvartill hvar och en bergsman öfver hela denna Nora bergslag skall vara förfallen, som lagligen kan öfverbevisas, att hädanefter ej hafva inom 2:ne dygns förlopp ifrån det han varit framme och afsatt något af dess bruk, det då under dess blåsning blefne sindret eller slaggen ifrån hyttebacken bortfört. 4:o) Eftersom ock den oseden vid åtskilliga hyttor här i bergslagen finnes vara inritad, att bergsmännen för hvarannan utdraga tiden, så väl ännan de sinsemellan komma öfverens om värmningen, den de hvar för sig vid blåsningen antaga böra, som sedan ock intilldess lottningarna ske till vart och ett blåsningsskott 2, hvarigenom ej allenast förorsakas oreda, utan kan ock hända att några uppsättningar drifva i masugnen, innan afgjordt kan blifva 1 Jfr Nor. arkiv I: 609. 2 D. v. s. blåsningstur, hvaröfver en lista vanligen upprättades. Den genom en dylik turlista bestämda ordningsföljd kallas än i dag på bergslagsspråk »att gå i skottet».