307 förledit år igenom laga jemkning ifrån deras hemman återvunnit. Efter vice versa stämning kärade och förklarade sig Anders Bengtsson, Sven Olsson och Johan Ersson, att intet någon ersättning för röjseln må kunna bestås, alldenstund Olof Hansson och Johan Matsson öfver 60 år skall hafva häfdat samma jordstycken utan någon afgift; uppvisandes därjämte en haäradsrättens resolution af d. 29 Maj 1716, hvarutinnan finnes uppå parternes egen begäran gode män vara förordnade, som skulle jemka emellan hemmanen i Norra Ås, att hvar skulle få likhet i inägorna, hvilken förrättning sedermera lagligen är verkstäld efter instrumentet, upprättadt d. 18 Juni 1716 samt konfirmerad med parternas egen gjorda och intecknade förlikningsskrift af d. 20 Juni 1716. Olof Hansson och Johan Matsson utläto sig, att de jordstycken, som svaranderna igenom jemkning dem ifrånvunnit, inte allenast i 60 år, utan ock i oräkneliga tider deras hemman tillydt. — Anders Bengtsson, Sven Olsson och Johan Ersson fordra uti expenser efter designation 18 daler kpmt. Resolutio. Häradsrätten finner skäligt, att såsom Olof Hansson och Johan Matsson tillstå, att de jordstycken, som de andra parterna igenom jemkning återvunnit, i långliga tider af dem blifvit häfdade; alltså böra Anders Bengtsson, Sven Olsson och Johan Ersson icke påbördas att ersätta någon röjsel, helst emedan ock ovisst är, hvilken samma röjsel i början påkostat; kommandes således Olof Hansson och Johan Matsson att betala uti rättegångskostnader 12 daler kpmt. Härmed hade således frågan om odlingsersättning för mistade inägor blifvit afgjord. Men i detta sammanhang torde ock böra meddelas ett par andra handlingar angående en samtidigt härmed verkstäld skiftesjemkning i skogsmarken till det ena af de båda helhemman, hvaraf Norra As skifteslag består. Frågan väcktes vid häradstinget 1716 28/5, då domboken härom innehåller, att S. d. Kärade Johan Matsson vid Ås till dess grannar Olof Hansson och Sven Mårtensson, påståendes att en delning dem emellan uppå hemmansskogen måtte ske, uppå det hela hemman, som de tillsammans besitta, hvaraf han har 3/8 och Olof Hansson äfven 8/85, men Sven Maårtensson allenast 1/4. Svaranderne förklarade sig vara nöjde, det en delning uppå skogen må ske, att ingen sedan må något åverka på den andras lut. Häradsrätten förordnade allt därföre, uppå parternes anhållan, nämdemännen Lars Nilsson vid Skofthyttan och Lars Andersson vid Gamla Pershyttan, som förberörde delning efter hvars och ens andel i hemmanet måge förrätta och därefter rösen nederlägga, hvartill parterne proportionaliter böra bestå omkostnaden. Af en tillfällighet har man lyckats återfinna en vidimerad afskrift af det delningsinstrument, som med anledning häraf blef upprättadt. Detta s. k. skogabref meddelas fullständigt såsom ett profstycke på beskaffenheten af dylikä, i de gamla domböckerna ofta omtalade och åberopade handlingar. Det fordras i sanning mycket god lokalkännedom för att af en dylik handling erhålla tillbörlig vägledning 50 eller 100 år därefter, sedan namnen å uppgifna märkespunkter undergått förändringar, och sedan vissa benämningar till och med hunnit blifva alldeles glömda. Men förfädren redde sig godt därmed, så länge nämligen jorden eller marken fanns kvar i slägtens ägo. Sedermera blef nog förhållandet annorlunda och därmed uppstod äfven behofvet af nya skiften, enskifte eller laga skifte.