306 mäta alla inägorna vid bägge hemmanen på Norra ÄÅs i bredd och i längden, och där någon olikhet dem emellan därutinnan skulle befinnas, förutan det, som af utmarken kan befinnas upptaget, så hafva de dem emellan efter jordmånens godhet således att dela och jemka, att hvardera hemmanet tillägges hvad det uti inägorna rätteligen hafva bör. Huruledes den sålunda förordnade ägomätningen och jemkningen utföll, kan i viss mån inhemtas af nedan meddelade domboksutdrag från ett följande häradsting 1717 1/3: S. d. Ingåfvo Olof Hansson, Anders Bengtsson, Sven Olsson, Johan Matsson, Johan Eriksson, Sven Mårtensson på Ås en dem emellan upprättad förlikningsskrift af den 20 Juni 1716 om skillnaden, som efter instrumentet af d. 18 Juni 1716 finnes upprättad af nämdemännen Erik Johansson vid Elfhyttan, Lars Andersson på Gamla Pershyttan, Lars Nilsson vid Skofthyttan och Lars Larsson på Ringshyttan, på deras inägor och skogsmarkeremellan Ås och Siktarbo, och det i anledning af ett gammalt köpebref, dateradt d. 16 Mars 1660, som förmäler, att deras hopaäng skall vara belägen emellan Siktarbo och Norrås; och att förekomma dem emellan all tvist, hafva de upprättat en linea ifrån Siktarbo ända till Norrås, som skall vara en ståndig skillnad emellan deras ängtegar och utmarker, tagandes denna linea sin begynnelse vid ett korsröse, som skiljer hemmanets inägor och ängtegar, hvarföre nedsattes 6 st. rösen, som visa alla till Siktarbo i en linea. Sedan området för skifteslagets gemensamma, s. k. hopaäng sålunda blifvit begränsadt, torde jemväl åtskilliga jemkningar mellan de båda hemmanens inägoskiften i öfrigt hafva ägt rum, att sluta af de rättegångar, hvilka därefter anhängiggjordes angående ersättningar eller vederlag för den jord, som några af delägarne fått afstå till sina grannar. Angående den ena af dessa rättegångar innehåller häradsdomboken för 29 Juni samma år följande: Kärade Olof Hansson och Johan Matsson på Ås till Sven Mårtensson ibidem, påståendes det måtte han återställa 74/2 skepp. tackjern, som kärandernes förfäder skola hafva utgifvit till Sven Mårtenssons sal. fader Mårten Persson för någon jord, som sedermera käranderne lagligen ifrångått. Sven Mårtensson förnekade alldeles sig kunna härtill svara, förrän de bevisa sin påstådda fordran. Olof Hansson och Johan Matsson berättade sig hafva haft skrift på bemälte jern, men skall nu vara förkommen, begärandes dilation med saken till dess att Sven Mårtenssons moder blifver instämd, hvarmed Sven Mårtensson var förnöjd, och häradsrätten den begärda dilationen beviljade. Då emellertid denna ersättningsfråga icke finnes omtalad vid nästföljande häradsting, hade densamma sannolikt fått förfalla, antingen emedan Sven Mårtenssons moder ingenting haft att upplysa därom — måhända hade hon under tiden affidit — eller ock hade utgången af det andra samtidigt framstälda ersättningsanspråket icke lockat till vidare fortsättning af målet. Angående detta senare anspråk innehåller nämligen samma dombok — för 1717 29/6 — en redogörelse af följande innehåll: S. d. Kärade Olof Hansson och Johan Matsson på Ås till Anders Bengtsson, Sven Olsson och Johan Ersson på Ås, angående att åtnjuta ersättning för den röjsel de hafva gjort uppå de jordstycken, som svaranderne