309 oryggeligen hålla skolom, bekräftas med våra namns och bomärkens undersättande. Ut supra. Olof Hansson. Johan Matsson. Sven Mårtensson på Ås. Lika med sjelfva o iginalet vittnar M. Norgren. Israel Jonsson på Nya Pershyttan. Föregående vidimation, som torde förskrifva sig från tiden omkring 1760, och som är undertecknad af Magnus Norgren, handlande och sedermera rådman i Nora, afliden 1779, samt Israel Jonsson, sexman 1740— —1763 i Pershytte gruftingslag, lärer få anses som faullt tillförlitlig. Huruvida åter den ifrågavarande delningsförrättningen blifvit godkänd genom dess införande i dombok är däremot ovisst, då någon anteckning eller handling därom ej återfunnits. Samtidigt med föregående ägodelningar, hade äfven en mindre omfattande likartad förrätening äge rum i Södra Äs skifteslag. Innan man öfvergår till densamma, torde dock böra meddelas ett par egendomsöfverlåtelser härstädes, som äro af ett visst intresse. Sålunda innehåller häradets dombok för 1716 2/10, att S. d. Infattades i protokollet Erik Nilssons på Ås och Olof Nilssons vid Klacka grufva på innevarande datum ingångne skriftel. förlikning af innehåll, att Erik Nilsson utgifver och betalar till sin broder Olof Nilsson för dess arfsrätt uti Åshemmanet 120 daler kpmt 1, och det på 2:ne terminer, näml. år 1717 in medio Februari 60 daler kpmt och den andra hälften 60 daler kpmt till Permessodag samma år. Skulle Erik Nilsson dessa penningar icke kunna betala af egna medel utan någon del af hemmanet som pant bortsätta för peng:r, skall sådant först Olof Nilsson tillbjudas, och där Erik Nilsson annat gör och hemmanet för Olof Nilssons lösen skull försättes, skall denna förlikning dem emellan vara upphäfven. Den sålunda träffade öfverenskommelsen blef emellertid fullgjord, enär Erik Nilsson sedermera finnes antecknad som det ifrågavarande halfhemmanets innehafvare någon tid framåt. Från nästföregående häradsting (1716 26/5) finnes i domboken en annan egendomsöfverlåtelse inom byn antecknad i följande ordalag: S. d. Gaf Måns Larsson på Ås, en man om 74 år2, medelst en inlagd skrift rätten tillkänna, huruledes han för dess ålderdom och bräcklighet ej förmår något särdeles arbete göra, utan lemnar dess äldsta son Per Månsson sitt hemman i Söderås, efter Per Månsson nu några år bortåt med sin hustru allena arbetet idkat. Nämden, som honom kände, betygade således med honom förevetta; hvaröfver allt därföre detta till bevis honom af rätten beviljadt och meddeldt blef. Denna öfverlåtelse hindrade emellertid icke att fadern Måns Larsson fortfarande uppträdde som målsägande för sadmma hemman i den ägotvist, hvilken här nedan omförmäles. Vid häradstinget 1716 29/5, 1 Erik och Olof Nilssöner voro söner till konststigaren Nils Ersson, som omtalas sid. 125. Olof Nilsson efterträdde sin fader som »konstestigare». 2 Finnes omtalad här ofvan sidd. 126, 128.