310 Tilltalade Anders Eriksson på Ås sina grannar Nils Jönsson och Anders Olsson, andragandes, att emellan det hemman, som han jemte Måns Larsson åbor, och svarandernes, är en stor olikhet uti åkern, isynnerhet skola svaranderne utom deras rätta andel innehafva den så kallade Vestgötetegen, hvarför han påstår att åkern dem emellan måtte jemkas, hvilket påstående jemväl dess gårdbo Måns Larsson gjorde. Svaranderne förklarade sig, det de ej kunna begifva sig att contestera litem 1 med Måns Larsson, efter de af honom ej äro stämde, utan enär Anders Eriksson och Måns Larsson dem tillika instämma, vilja de visa genom domar och förlikningar med hvad rätt de förberörde åkerteg till sitt hemman innehafva. Erik Johansson och Erik Nilsson, som käranden hade instämt, att vid denna action vara tillstädes, efter ock de hafva ett hemman tillsammans i Södra Ås, sade sig ej vilja befatta med denna delo, alldenstund de hafva sitt hemman för sig afdelt, så till skogstegar som åker och äng. Anders Ersson kunde intet neka, att där något af ofvanförmälte åkerstycke skulle kunna till hemmanet vindiceras, att hälften däraf kommer dess gårdbo Måns Larsson till godo. — Häradsrätten, anseendes denna af svaranderne gjorde exception med processen enlig, kunde dem ej pålägga, att contestera litem med Måns Larsson efter de af honom ej äro stämde, utan åligger Anders Eriksson jemte Måns Larsson, efter det angår bägges deras hemman, detta mål conjunctim instämma, då svaranderne få visa sina skäl; hvarefter häradsrätten med ändteligt slut saken afgöra vill. Ny stämning blef således uttagen och vid det följande häradstinget 1716 2/10 Kärade Anders Eriksson och Måns Larsson på Ås till sina grannar Nils Jönsson och Anders Olsson, påståendes att en jemkning deras hemman emellan uti åkern ske måtte efter mått och trå, och att de äfven måtte åtnjuta sin andel uti den så kallade Vestgötetegen, hvilken svaranderne nu allena till sitt hemman innehafva. Svaranderne efter vice versa uttagen stämning, uppviste en förlikningsskrift af d. 26 Juni 1672, sig grundandes uppå en häradsrättens dom af d. 12 Febr. samma år, som upplästes, där med visandes huru som åkern desse hemman emellan då varit delt, och att Vestgötetegen äfven blifvit enskildt deras hemman tillslagen, påståendes att det ock därvid förblifva måtte; men det bestrida de intet att nu en jemkning dem emellan i åkern ske må, och skulle då finnas att de något hafva ifrån dem, vilja de det afstå. Härvid infunno sig ock Erik Jansson och Erik Nilsson på As, hvilka ock af Anders Eriksson och Måns Larsson voro instämda angående åkerjemkning, den käranderne påstodo, hvilka förklarade sig det de ej skola hafva något ifrån dem, utan hafva sina åkrar afskilde ifrån deras hemman, som förlikningen af d. 26 Juni 1672 nogsamt skall utvisa, dock begåfvo de sig till undersökning af gode män. Häradsrätten resolverade: det finner rätten för rättvist att förordna nämndeman Erik Johansson på Elfhyttan, Lars Andersson på Pershyttan, Lars Nilsson på Skofthyttan och Lars Larsson på Ringshyttan, som in loco undersöka och besigtiga dessa hemmans åkergärde, och om det ena hemmanet mera åker hafver än det andra, eller hvad röjselmån ännu kan befinnas till hvardera hemmanet, hvarefter häradsrättens ändtel. utslag följa skall så i det ena som det andra, där förlikning ej mellankommer. 1 Ingå i svaromål.