316 Vid ett följande grufting 1724 5/5 innehåller domboken följande ärenden angående detta hyttelag: 12. Vidgående den af hyttefogdarne vid Åshyttan, gl. Anders Ersson i Skofttorp och Anders Bengtsson i Ås, såsom kärande instämde sak emot samtl. hytteintressenterne därsammastädes, beträffande det de i anseende till deras årliga öfverblåsning, hvilken skall stiga mer än som svara kan emot deras byggnad i hyttan, ej skola vilja anslå något däraf till bälgarnas vidmakthållande, som nu snart skall behöfvas nya, påståendes bemälte hyttefogdar, att sådant beräknas, åtminstone från 1720, och sedan allt framgent till denna tiden; blef inför grufvetingsrätten således parterne emellan öfverenskommet, att de inkallade hytteintressenterne yttrade sig efter denne dag vilja betala en våg tackjern för hvart dygn de öfver deras byggnad i hyttan blåsa och af bälgarna sig betjena, hvilket jern de vilja i tiondeboden till nya bälgars förskaffande låta förvara; men hvad den tiden från 1720 angår, hvarföre hyttefogdarne äfven pretendera ersättning, utläto sig samtl. så kärande som svarande, det de redan därom voro förente, sig därjemte förklarandes att de på det sättet å bägge sidor ville låta bero, med anhållan att däröfver vinna bergstingsrättens konfirmation, hvilken bergstingsrätten härmedelst velat meddela. 13. Uppvistes en af samtl. hytteintressenterne vid Äshyttan under hr bergsfogden Johan Broströms bevittnande d. 14 Januari 1716 ingången förening, hvarutinnan de sig yttrat, att de till förekommande af åtskilliga oredor uti deras bruk och blåsningar vid hyttan sig åtagit 1l:o att af hela hyttelaget vilja lemna till den, som sitt bruk först lyktar, i vedergällning en våg tackjern för hvar uppsättning, som för honom återstår; 2:o skall den som blåser öfver gifva två vågar tackjern för hvar uppsättning, men där han allena skulle hafva öfver 2 à 3 uppsättningar, men dock ej högre, skall han till hyttelaget betala en våg för hvar uppsättning; 3:o skall hvar och en af dem vara förbjudet att åtaga sig större del än han hafver bruk till, på det han ej, i sådan händelse, må komma att tvinga sina grannar till att gifva sig tackjern för öfvervärmningen; hvilket allt af grufvetingsrätten uppå begäran konfirmerades. 14. Framteddes en af Nils Persson på Grecksåsar, i vidervaro af Erik Holm och bergsgevaldigern Mårten Andersson, med Anders Ersson på Ås träffad afhandling, hvarutinnan Nils Persson tillstod sig hafva till Anders Ersson försålt 1/8:dels grufvedel i Björkgrufvan vid Nyberget för 24 daler kpmt, hvilka penningar han i lika måtto bekände sig riktigt hafva bekommit; begärandes bägge ofvannämde Nils Persson och Anders Ersson däruppå grufvetingsrättens konfirmation, den grufvetingsrätten dem ej velat förvägra, särdeles som af sexmännerne och de öfrige af bergslagen närvarande intygade, att Nils Persson besagde grufvedel till dess hemman för någon tid sedan för egna medel köpt hafver. Bland de tvistemål, som vid denna tid ganska talrikt förekomma vid gruftingen, intaga de talrika målen om skogsåverkan ett framstående rum. Man sökte skydd därför dels genom särskilda vitesförbud och dels genom att tidt och ofta lagföra de skyldige, äfven om det åverkade, ett vedlass eller dylikt, kunde vara af ringa värde. Såsom exempel på de förra må följande utdrag ur domboken för 1725 5/5 anföras, så Iydande: S. d. Såsom Olof Olofsson i Skofttorp, Erik Nilsson på Fåsjöhyttan, Israel Larsson på Skofthyttan och Olof Nilsson på Ås genom inlagd supplik