320 före, såsom ock, på det riktigare hädanefter må komma att tillgå vid blåsningen, samtel. hytteintressenterne måtte påläggas att alla åren värma på sina byggmingsdelar i hyttan, samt betala honom påbragte rättegångsomkostningar. Svaranderne förklarade sig häröfver dels uti egne personer och dels igenom konstituerade fullmäktige, det de väl voro nöjde värma på sina byggningsdelar, men att en del af dem äga så ringa skogar, att de omöjligen skola kunna komma ut därmed; och emedan de icke sjelfva varit vållande därtill, att skogarne blifvit så medtagne, utan deras företrädare på hemmanen, som inbygt sig på större delar i hyttan, än hvartill skogarne tillräcklige varit, så anhöllo de, att antingen blifva befriade för den dryga värmningen, som de hitintills måst vidkännas, eller ock få tillåtelse att blåsa hvartannat år: viljandes i det öfriga undandraga sig att betala de af Hans Ersson fordrade expenserne, så vida de som i denna saken icke gjort med honom ett, varit nödsakade, i anseende till deras anförde skäl, att låta saken ankomma på grufvetingsrättens ompröfvande. Nu som det högst nödigt och oundgängeligt är, att de som bruka uti en hytta äro samfällige vid dess värmande, efter som värmningen är en gravation för hyttelaget, och om en eller annan skulle få draga sig därifrån, skulle de öfrige, som idkesamma och drifvande äro, därigenom ofelbart komma af sig och deras skogar tillika blifva utödde, äfven till K. M:ts och kronones afsaknad uti dess ingälder, ty pröfvade väl grufvetingsrätten skäligt, det böra samtelige hytteintressenterne vid denne Åshyttan samhälligt, hvart och ett år som där blåsning drifves, hjelpas åt uti värmningen; men emedan det är grufvetingsrätten jemväl bekant, att bergsmännen Johan Gustafsson, Johan Olsson och Nils Nilsson i Skofttorp, Nils Olsson, Erik Olsson, Anders Erssons enka och Per Månsson vid Ås, äga så ringa och utöknade skogar, att de icke kunna värma efter sina byggningsdelar i hyttan, utan om det skedde, skulle de därigenom blifva alldeles skogslöse, så komma de hädanefter och till dess deras hemmansskogar kunna åter tillväxa, att värma allenast på hälften emot deras byggningsdelar; dock på det ingen härutaf må taga sig tillfälle att disponera sina kol annorlunda än som vederbör, så förbjudes samtel. hytteintressenterne vid vite af 20 daler smt, utom böterne efter lag, att göra några kolafsalur utom hyttelaget, under hvad prætext det ock helst vara må; och skulle en eller annan af intressenterne komma att blåsa öfver sina värmningsdelar, så bör för hvarje dygn och i proportion af uppsättningstalen erläggas 2 skepp. tackjern, hvilka sedan delas tillbaka efter värmningsdelarne, samtel. intressenterne emellan. Hvad angår de af Hans Ersson pretenderade expenserne, så emedan han haft skäl, att låta inkalla hytteintressenterne i detta mål, att därigenom erhålla en bättre redighet uti hyttelaget, så böra svaranderne till honom uti rättegångsomkostningar erlägga 9 daler kpmt tillsammans. Angående en inbrottsstöld af tackjern vid Åshytte masugn innehåller domboken vid 1741 års bergsting i Nora en särdeles vidlyftig ransakning, som fortgick under flera dagar. Slutligen, den 20 Juni, afsades bergstingsrättens följande utslag och dom: Bergstingsrätten har hos sig i noga öfvervägande komma låtit allt hvad i denna saken både munt- och skriftligen anfördt är; och alldenstund, förutan alla ofvanbesagde omständigheter, så väl Nils Olsson som drängen Lars