319 dem emellan. När de härtill fingo »papper på saken», d. v. s. rättens stadfästelse på förlikningen, ansågs det antagligen så mycket säkrare. Några år härefter, vid gruftinget i Gyttorp 1738 29/4, bragtes en likartad ersättningsfråga åuyo på tal, hvarom domboken innehåller följande: § 31. Fordrade hyttefogden Per Olsson vid Ås 11/2 skepp. tackjern för 8 uppsättningars öfverblåsning af Per Jansson vid Norra Ås, med påstående att han dem till samtl. Åshytteintressenterne måtte utleverera, jemte expenser. Per Jansson efter vice versa stämning påstod sig haft den gjorda öfverblåsningen sedan förlidet år att fordra, det ock Per Olsson icke bestrida kunde, men berättade att sådant härflutit däraf, att Per Jansson året förut kört bort sina kol, så att de ej vid blåsningen tillhunnit, i anseende hvartill han förmente Per Jansson vara skyldig att tackjernet utleverera. Härtill ville Per Jansson såsom ett oinstämdt mål icke svara, utan anhöll om grufvetingsrättens resolution, om icke han bör till godo njuta hvad han förra året kommit till korta. Och resolverades, att så vida hyttefogden Per Olsson icke benekar det Per Jansson haft 8 uppsättningars öfverblåsning att fordra, dem han nu i år igentagit, så kan han ej skyldig förklaras att till Åshytteintressenterne betala de fordrade 11/4 skepp. tackjern, utan blifver det ena emot det andra beräknadt och afdraget. Och som Per Jansson utan rättens lof och tillstånd farit ifrån tinget innan denne resol:n blef publicerad, så belades han därföre enligt 19 kap. 1 § R. B. med 2 daler smt böter. Angående en liten malmaffär förekom vid gruftinget i Fåsjöhyttan 1740 17/5 följande tvistemål: § 77. S. d. Tilltalades bergsmannen Nils Nilsson i Skofttorp utaf hälftenbrukaren Anders Ersson i Södra Ås, igenom dess hustru Kerstin Persdotter, efter henne meddelt fullmakt af d. 12 hujus, angående en skuldfordran af 1/2 skepp. tackjern för undfången malm till Åshytte masugn ifrån Åsboberget, hvarföre hon nu påstod betalning jemte rättegångsomkostningar. Och ehuruväl det bergs- och grufvetingsrätten är vordet gifvet vid handen, att denmalm, som Nils Nilsson af Anders Ersson undfått, ej varit af särdeles värde, utan nog mager; likväl som Nils Nilsson slutit köp med Anders Ersson om sådan malm, som han visste han kunde leverera, och det honom ålegat att vid köpslutandet se sig före, hafvandes att skylla sig sjelf om han sådant försummat; ty fann bergs- och grufvetingsrätten skäligt, det bör Nils Nilsson betala till Anders Ersson den undfångne malmen med 1/2 skepp. tackjern, samt i rättegångsomkostnader till honom erlägga i ett för allt 6 daler kpmt. Vid samma grufting förekom äfven följande tvist om värmningsskyldigheten härstädes: § 63. Efter utverkad stämning kärade bergsmannen och hyttefogden Hans Ersson vid Ås1 till samtel. blåsningsintressenterne vid Åshyttan för det stor oreda vid värmningen uti masugnen skall därigenom vara förorsakad, att somliga år skola en del af intressenterne alldeles undandraga sig därifrån, och när det intet sker, skola de värma på så små andelar, att de af intressenterne, som igenom flit och mycket besvär förvärfva sig några dygns bruk, nödgas tillsätta större delen däraf innan masugnen blifver fullvarm; och som Hans Ersson alla åren skall kommit att lida härigenom, så anhöll han där- 1 Af Vikers-Ekestubbeslägten. Jfr Nor. arkiv III: 420.