323 59. Tronskiftet 1751; häradets sommarting indrages 1752; ny tidräkning införes 1753. Efter 30-årig regering och nära 75 år gammal afsomnade konung Fredrik I den 25 Mars 1751. Han efterträddes af Adolf Fhredaik, under hvars 20-åriga regeringstid konungamakten underkastades inskränkningar och förödmjukelser till en nästan otrolig grad. Det gör därför rent af ett sorglustigt intryck, att i denna tids Ao. finna kryperiet för samma konungamakt drifvet snart sagdt till sin yttersta gräns. Det må tillåtas att meddela ett par prof på det underdåniga tjenstenitet — vid bergstingsrätten och vid häradsrätten i Nora bergslag. Den förra domstolen gick i spetsen sålunda: Den 22 April (1751). Som denna dagen, igenom den skedda och näst förut i domboken införda kungörelsen blifvit utsatt till de rättegångssakers företagande, som höra till Nybergs och Stripebergs grufvelag, ty infunno sig sexmännen i samma grufvelag nämligen: Erik Ersson i Blixberg, Per Andersson i Grexåsar, Jakob Jakobsson därsammastädes, Israel Larsson i Blixberg, Gottskalk Larsson därsammastädes och Israel Larsson vid Skofthyttan. § 78. Sedan, till följe af den, den 12 uti innevarande månad skedda, allmänna kungörelsen samtelige sexmännen vid alla grufvelagen uti detta Nora bergsfögderi, jemte de flere där uppräknade bergs-, konststats- och grufvebetjente sig i bergstingsrättens rum enhälligt instäldt, så gjorde bergmästaren dem föreställning, hurusom vår pligt nu fordrar, att med tacksamma och för det gudomliga majestätet nedböjda hjertan erkänna, att om ett land och folk har orsak att prisa den store Guden, då han icke länge dröjer med hjelpen, sedan det med någon sorg och bedröfvelse blifvit hemsökt, huru mycket mer har icke vårt kära fädernesland skäl att upphöja vår nådige Guds lof och pris, som af sin allvishet täckts styra Riksens höglofl. ständers rådslag därhän, att när riket ej kunde göra sig hopp, att längre få i lifvet behålla vår då regerande allernådigste konung och herre, så vände de deras mogna eftertanka dit, där de kunde finna och äfven vunno en högstvärdig efterträdare; af hvilket högtsälla val riket redan hemtat den oskattbara frukten, att, sedan högstsalig h:s K. M:t konung Faedaik den förste, Sveriges, Götes och Vendes konung etc., landtgrefve till Hessen etc., glorvyrdigst i åminnelse nu slutit dess högst ärofulla lefnad, samt tillika ändadt dess milda regering öfver Svea rikes inbyggare, hela riket till största sorg och bedröfvelse, så har konungatronen ej mer än allenast öfver en enda natt stått ledig, innan den utkorade högstvärdiga efterträdaren, vår nu regerande allernådigste konung och herre, konung Andoulr Faredrik, Sveriges, Götes och Vendes konung etc. arfvinge till Norge samt hertig till Schleswig-Holstein etc. Svea rikes konungatron i en välsignad stund bestigit, samt tagit dess höga hägn och försvar. Och som H:s K. M:t i nåder befallt icke allenast att dess trogne undersåtare böra vid detta tillfälle förnya den underdånigste tro- och huldhetsförsäkran, som de H. K. M:t, såsom då varande rikets arffurste, redan svurit hafva, tills vid H. K. M:ts instundande höga kröning, samtelige undersåtarne komma att i underdånighet aflägga konunga-hyllningseden, utan ock att emel-