324 lertid böra uppläsas de försäkringar, som af H:s K. M:t såsom arffurste riket förut gifne äro; ty blefvo nu samma höga försäkringar alla här församlade föreläste. Och när de därhos hört de orden, som, vid detta högsthugneliga tillfället oss föreskrifna äro 1, så svarade de med 2:ne utsträckta och upplyfta finger af trogna och innerst glädjefulla hjärtan i underdånig enhällighet ja, hvaruppå, under händers sammanklappande, ropades: Lefve konung Adolf Fredrik! Lycka ske vårom allernådigste konung! Vid det häradsting, som hölls d. 24 Maj samma år (1751) af häradshöfdingen C. E. Grevesmöhlen, i närvaro af kronobefallningsmannen P. Mozelius och länsmannen Lars Almberg, innehåller domboken härom följande: Sedan gudstjensten uti denna (Nora) stadsens kyrka var förrättad och häradsrättens ledamöter på det vanliga tingsstället sig församlat, blef i allmogens närvaro laga ting och tingsfrid utlyste samt åtskilliga kapitel af lagen med några kongl. förordningar uppläste. Hvarefter till underdånigst följe af K. M:ts nådiga skrifvelse till dess och riksens Svea hofrätt, under den 27 Mars sistvekne, häradshöfdingen förestälde nämden den underdåniga pligt, hvarmed de vid närvarande omständigheter böra vara vår nu regerande allernådigste konung Avdoulf Frederik, Sveriges, Götes och Vendes konung, arfvinge till Norge samt hertig till Schleswig-Holstein förbundne, på hvilken föreställning, som skedde med samma ord, som hans K. M:t det i nåder befallt, samtlige nämdemännen, med 2:ne utsträckta finger, svarade ja, och utropades sedan: lycka ske konungen! Af föregående båda domboksutdrag framgår att vid bergstinget fingo alla de tillstädesvarande, både sexmän och menighet, afgifva tro- och huldhetsförsäkran, då däremot vid häradstinget endast nämndemännen affordrades densamma. Eljest synes enahanda »ceremoniel» tillämpats vid bägge tingen, ehuru bergmästaren (Tuhnberg) mera omständligt och i ett högtrafvande språk beskrifver tilldragelsen. I sammanhang härmed torde ock böra antecknas, att genom en k. resol. den 16 April 1752 blef det förut, ända från 1600-talets början, vanliga sommartinget vid häradsrätten indraget, så att därefter endast 2:ne häradsting, nämligen om hösten och vintern skulle hållas, hvilket förhållande ock sedermera fortfarit intill våra dagar. Den härom utfärdade handlingen är af följande innehåll: K. M:ts nådiga resolution uppå allmogens uti Nora bergslags härad i Örebro län genom riksdagsfullmäktigen Johan Ersson gjorde underdåniga ansökning, att i stället för det 3:ne ting därstädes hitintill blifvit hållne, hädanefter allenast 2:ne ting, näml. vinter och höst måge hållas, och sommartinget komma således att alldeles upphöra, såsom hvarigenom allmogen på ett ganska kännbart sätt hindras uti deras angelägnaste arbeten och sysslor, som den tiden förnämligast förefalla m. m. Gifven Stockholm i Rådkammaren den 16 April 1752. K. M:t har denna underdåniga ansökning, sedan så väl dess och riksens Svea hofrätts som flere vederbörandes und. utlåtelse däröfver blifvit infordrade, 1 Nämligen försäkran om undersåtlig tro- och huldhet mot konungen.