329 ej eller bergstingsrätten till det af mäster Olof Olsson begärda vite för Lars Persson nu gifva dess bifall. Härmed synes tvisten mellan de särskilda bälgmakarne afstannat. Dessa »konsterfarne» yrkesidkare förekomma nämligen ej vidare i följande bergstings handlingar, åtminstone ej i konkurrenstvister. Vid förstberörda bergsting 1753 10/4 Ingaf till bergstingsrätten förafskedade soldaten Nils Olsson Gren ifrån Södra Ås en skrift, hvarigenom han anhåller att blifva till stegresare i denna bergslag antagen, efter stegresaresysslan varit honom tillförene ett år på prof uti Lekebergs bergslag ombetrodd, som bergstingsrättens extractum protocolli af den 18 Juni 1740 utvisar, och han äfven väl enligt utdrag af Hjulsjö lofl. bergstingsrätts protokoll under den 31 Maj 1748 erhållit tillstånd att vid påfordran med masugnars byggande betjena den bergslagen, uppteendes därjemte bevis ifrån åtskilliga bergsmän att han deras masugnar väl och försvarligen uppsatt; öfver hvilken Nils Olssons ansökning samtlige sexmännen och de närvarande af bergsallmogen, jemte stegresaren och sexmannen välförstandig Olof Ersson i Norra Husby blefvo hörde, då de förra enhälligt begärde att få honom Nils Olsson, såsom en förståndig och pålitlig arbetare, till stegresare här i bergslagen, och den senare kunde ej eller något andraga däremot, särdeles som han har hemmans- och bergsbruk att sköta, och kan således ej hinna med, att bygga och laga masugnar på alla de ställen i orten, som det ibland kan erfordras. Och ehuruväl denne Nils Olsson begått ett och annat brott, som han lagl. pliktat för 1; likväl som sådana hans förseelser ej röra eller minska dess loford att vara en duglig stegresare, hvaraf han vid tvänne i denna bergslag af honom ånyo uppbygda masugnar lemnat nöjaktiga prof; ty har bergstingsrätten pröfvat nödigt att tillsvidare och på prof antaga Nils Olsson till stegresare i denna Nora bergslag, och honom därföre härigenom uti bergstingsrättens protokoll anteckna. Hvaröfver honom detta till bevis meddeltes. Sedan Nils Olsson sålunda »fått papper» på sin befattning, synes han hastigt nog ha vunnit allmänt förtroende, så att han till och med behöfde biträde därvid. Huruledes han erhöll rätt att i sådant afseende antaga både en och två »lärodrängar» framgår af följande domboksutdrag frän bergstinget 1757 25/4: Sedan stegresaren Nils Olsson i Bengtstorp, som om åtskilliga masugnsbyggnader blifver anlitad nu i det ena och nu i det andra bergsfögderiet af detta bergmästaredömet, utaf undertecknad assessor (Tuhnberg) den 8 November nästl. år 1756 erhållit bifall därtill, att sig till hjelp få, jemte den år 1755 antagna Jakob Olsson, hålla ännu en lärodräng i stället för den vid Öskebohytte masugns uppmurande, nästberörde år, till döds förolyckade Olof Larsson, och unga drängen Karl Aronsson därtill blifvit antagen, dock ett år på prof, hvarefter man ville sig om honom vidare utlåta, med antydan att han vid detta bergsting sig borde inställa, så lät han sig nu vid bergstingsrätten anmäla. Och alldenstund denne Karl Aronsson äger godt namn om sig; alltså blef han uti bergstingsrättens dombok för stegresaredräng hos stegresaren i denna orten Nils Olsson härmedelst inskrifven, hvaröfver honom detta till bevis lemnades. 1 Jfr sid. 321 här ofvan.