330 Huruledes sedermera nämde Karl Aronsson först af bergmästaren och därefter af bergstingsrätten befordrades till stegresare, kan inhemtas af domboken för 1760 23/4, som därom innehåller följande: Sedan undertecknad bergmästare (Bulich) uppå stegresaren Nils Olofssons i Bengtstorp gjorde anhållan, antagit stegresaredrängen Karl Aronsson, som öfver 3 års tid varit i dess tjenst, att jemte honom vara stegresare i detta bergmästaredömet, efter som han ensam ej skall kunna bestrida alla förefallande masugnsbyggnader, samt antydt bemälte stegresaredräng att sig vid detta ting inställa, på det han jemväl för samma syssla i bergstingsrättens protokoll måtte varda införd; så instälde sig nu Karl Aronsson. Och alldenstund det intygades att han är en nykter och stilla karl, samt till alla delar förstår hvad en stegresare tillhörer; fördenskull blef ock han för stegresare i detta bergmästaredömet i rättens protokoll antecknad och antagen; hvaröfver detta till bevis meddeltes. Sedan 2:ne stegresare sålunda blifvit antagna inom distriktet, framstod genast för dem behofvet att slippa den konkurrens inom yrket, för hvilken de voro utsatta därigenom, att mera erfarna och dugliga masmästare, så kallade ställmästare, stundom äfven sysslade med reparation af »bofälliga» masugnspipor. Huru detta tillgick kan inhemtas af följande utdrag af domboken vid samma bergsting, meddeladt tre veckor senare (1760 13/5), så lydande: Genom en till bergstingsrätten inlemnad skrift androgo stegresarne i detta bergmästaredömet välförståndige och konsterfarne mäster Nils Olsson och mäster Karl Aronsson i Bälsjöbodar, hurusom den oseden skall sig inrotat i Nora och Lindes bergslager, att masmästarne tagit sig före, på sätt och vis att bota och laga masugnar, hvarigenom ej annat skall kunna hända, än att stegresarekonsten af så oförfarna personer missbrukas, och att de däraf blifva lidande, som i samma konst förvärfvat sig fullkomlig insigt; anhållande fördenskull bem:te stegresare, att bergstingsrätten ville ett slikt oskick hämma och genom tillräckligt vite förbjuda både masmästare, ställmästare och alle andre, som till stegresare ej äro antagne, att med den sysslan i minsta måtto sig befatta, äfvensom ock hytteintressenterne sjelfve skola böra antydas att ej anlita andre till bofällige masugnars lagande än dem, som därutinnan kunna göra besked. Denna ansökning tog bergstingsrätten i öfvervägande, sedan grufvelagens sexmän hvar för sig däröfver blifvit hörde; och alldenstund emot samma ansökning ingenting var att påminna och skäligt är, att de i Nora och Lindes bergslager antagne stegresarne Nils Olofsson och Karl Aronsson utan förfång af andre måge nyttja sina handtverk, hvartill kommer att blåsningar i den masugn, som varit bofällig, men af i stegresarekonsten okunnigt folk åter upprättad, lätteligen kunde förolyckas så väl hytteintressenterne sjelfve som ock K. M:t och kronan till märkelig skada; fördenskull har bergstingsrätten funnit sig föranlåten att härigenom utsätta ett vite af 20 daler smt, hvartill icke allenast denu ställ- och masmästare skall vara förfallen, som hädanefter åtager sig att reparera någon bofällig masugn, utan ock hytteintressenterne sjelfve, i fall de därom anlita andre än dem, hvilka till stegresare äro godkände och antagne; dock på den händelsen i masugnen skulle finnas mindre betydligt fel, då stället insättes, må det vara tillåtet att masmästaren detsamma förbättrar, emedan hytteägarne eljest skulle med för mycken kostnad