61. 1766 års masmåästareordning. Af inledningen till denna förordning framgår, att K. M:t tagit i öfvervägande angelägenheten af tackjernsblåsningarnas rätta skötsel och vård, såsom utgörande grunden till den öfriga jernhandteringen eller stångjernssmidet samt jern- och stålmanufakturen i riket. K. M:t hade därvid inhemtat hurusom i förstnämda del af bergslagsrörelsen åtskilliga framsteg och förbättringar blifvit gjorda, hvartill bidragit att man börjat sköta masugnsbyggnader och tackjernsblåsningar icke blott som ett handtverksarbete utan såsom en på vetenskap bygd bergsmannaöfning. Detta hade ock föranledt tillsättande af öfvermasmästare inom bergslagerna. Dessa tjenster hade nämligen tillkommit på initiativ af Brukssocieteten eller Jernkontoret redan 1751, och sedan denna inrättning under de följande åren kommit till den stadga, att 4 tjenster kunnat tfillsättas, hvilka aflönades af Jernkontoret, gjordes framställning hos Bergskollegium att för hvar och en af dessa betjente måtte tilldelas vissa bestämda distrikt. I bref till bergmästarne af d. 3 Mars 1761 fann kollegium för godt att bestämma öfvermasmästaredistrikten till 4, hvardera omfattande vissa bergmästaredömen. Dessa öfvermasmästare, heter det vidare i förenämda inledning, voro »antagne och lönte egentligen till den ändan, att med tackjernsblåsningarna grundligen gå till väga, genom utrönande af malmernas med åtföljande berg- och mineralblandningars art och beskaffenhet samt förhållande i elden, det fördelaktigaste rostningssättet, olika malmslags och tjenliga flussers rätta blandning och tillsats, hyttornas eller masugnarnas riktiga byggnad och ställning, samt deras tillbörliga skötsel i anseende till bläster, malm- och koluppsättningar, jemte arbetet neder i hyttan». I alla dessa delar ålåg det öfvermasmästaren, enligt 1753 års instruktion, att, under hyttornas flitiga besökande, meddela arbetarne så väl som hytteägarne nödiga underrättelser, samt därhos tillse att vid tillämpningen däraf allt rätteligen tillgick, att tackjernsblåsningarna och gjuterierna bringades till större fullkomlighet och stadga, så att tjenliga tackjernsslag med säkerhet kunde vinnas för de mera grannlaga manufakturtillverkningar, som hvar för sig fordrade olika ämnen. Till vinnande af detta ändamål måste dock iakttagas en god ordning i anseende till så väl nödiga arbetares antagande och inlärande samt deras skyldigheter och förmåner, som ock hvad eljest hushållningen vid hyttebruket angick. Då emellertid, vid granskning af 1649 års masmästareordning med andra i samma ämne utgångna särskilda stadgar, desamma i många delar funnits behöfva ändring och förbättring, på det författningarna måtte blifva lämpade efter tidens bergslagshushållning och öfriga omständigheter, hade K. M:t, på Rikets ständers tillstyrkande, utfärdat ifrågavarande, 1766 års förnyade masmästareordning, hvilken i hufvudsakliga delar skall relateras i det följande. Till masmästareembetet skulle höra: masmästare, stegresare, hyttedrängar, uppsättare, bokare och rostbrännare. De skulle hållas tillsarmans, under särskildt embetsinrättning, för hvarje bergslag eller bergsfögderi. För sådant ändamål skulle bergstingsrätten, sedan öfvermasmästarens utlåtande blifvit infordradt, utse den skickligaste och pålitligaste af därvarande masmästare till ålderman. Embetsmöte skulle