331 besväras, därest de endast därföre voro pligtige att sända efter stegresaren, som kunde bo långt därifrån; hvilket bergstingsrättens föranstaltande till vederbörandes efterrättelse behörigen kungöras bör. Häraf framgår emellertid att en stegresares sysselsättning var att bygga och reparera masugnar; att ställmästaren, som i regeln äfven var masmästare, skulle verkställa insättningar och reparationer af masugnsställen, samt att masmästaren, äfven kallad vaktare, endast borde egna sig åt vaktning eller tillsyn vid blåsningarna. Men därjemte funnos äfven särskilda byggmästare. Angående tillsättandet af en dylik befattning innehåller nyss åberopade dombok för 1760 13/5 äfven följande: Sedan bergstingsrätten lemnat samtelige grufvelagen i denna Nora bergslag del af den ansökning Israel Israelsson Boström vid Kopparbäcken därom gjordt, att som förre byggmästaren Erik Haraldsson Torssén med döden aflidit och samma syssla därigenom blifvit ledig, det kunde alltså han i stället till byggmästare i berörde bergslag varda antagen, och grufvelagens sexmän sig förklarat icke hafva något däremot att påminna; så blef han Israel Israelsson Boström, som eljest hade det lofordet att vara stilla och beskedlig karl samt att äga god insigt uti byggmästareko(n)sten, till byggmästare uti denna Nora bergslag härigenom af bergstingsrätten godkänd och antagen; hvaröfver honom detta till bevis utur protokollet meddeltes. Redan vid det nästföljande bergstinget 1761 5/6, ansågs dock nödigt att antaga en andre byggmästare inom orten. Härom innehåller domboken följande resolution: Genom en till bergstingsrätten ingifven skrift, hafva en del af bergslagens invånare gifvit vid handen, hurusom drängen Erik Olsson vid Gamla Pershyttan skall väl och försvarligen lärdt byggmästarearbetet, så att han därmed både vid hyttor och grufvor kan göra bergslagen nöjaktig tjenst, anhållande fördenskull, att han till byggmästare i denna bergslag kunde blifva antagen; hvilket, sedan samtelige grufvelagen däröfver hörde blifvit, bergstingsrätten i öfvervägande tog. Och alldenstund här i Nora bergslag ej flera än en enda är till byggmästare vorden antagen, hvilken ej kan medhinna att förrätta alla de byggnader, som i gemen vid bergshandteringen erfordras; fördenskull och som denne Erik Olsson berättades vara af den skicklighet, att han för god och duglig byggmästare kan göra skäl, och därhos en stilla, nykter och arbetsam karl; alltså blef ock han Erik Olsson till byggmästare i denna bergslagen härigenom godkänd och antagen; hvaröfver honom detta till bevis utur protokollet meddeltes. Med de nu anförda domboksutdragen torde tillfyllest vara visadt huru bergstingsrätten vid medlet af 1700-talet sökte reglera konkurrensen mellan olika närings- och handtverksidkare vid bergslagens hyttor. Genom den »förnyade masmästareordningen» af d. 26 Juni 1766 blefvo särskilda lagbestämmelser i förenämda afseenden utfärdade, hvilka sedermera tillämpades, åtminstone i hufvudsakliga delar. En närmare redogörelse för desamma torde därföre kunna anses lämplig, för att man må kunna erhålla en säker föreställning angående denna tids lagstiftning i fråga om tackjernsblåsning och bergshandtering i allmänhet.