339 ställningar, icke skulle sjelfva finna sig vid en sådan sammanflyttning, hvarmed vunnes fördelaktigare tackjernsblåsning och besparing i byggnader, ägde Bergskollegium att likafullt därmed så förfara, som med en rätt bergslagshushållning kunde finnas öfverensstämmande, sedan dock skogarne blifvit afmätta och uträknade. Och som föreskrifne stadganden för öfvermasmästare, ålderman, masmästare och hyttearbetare i alla delar syftade på tackjernsblåsningarnas befordran och masugnsägares eller bergsmäns därunder beroende förmån, så skulle äfven samma föreskrifter i så måtto tjena masugnsägare eller bergsmän till efterrättelse, att de på sin sida borde riktigt bidraga till verkställigheten af hvad däruti är vordet anbefaldt, och vid ansvar icke understå sig att förkasta eller förhindra de anstalter, som i följe häraf kunde pröfvas nödiga. Till den ändan, och på det vid bergsmanshyttorna, där flera vid en och samma hytta deltaga, vederbörande bergsbetjening och hyttearbetare måtte hafva någon viss person att hålla sig till, samt därjemte i den öfriga hushållningen ordning må varda bibehållen, hade hvarje hyttelag att inom sig antaga en hyttefogde, antingen efter ordning (och tur) eller genom val, sedan likväl förut af hyttelaget blifvit öfverenskommet och faststäldt om det arvode honom därvid borde bestås. Hyttefogde skulle af bergsbetjening och hyttearbetare taga besked och kunskap om allt hvad hyttelaget i gemen eller vissa delägare särskildt borde iakttaga och sådant inom hyttelaget till efterlefnad kungöra; han skulle vara vid hyttan flitigt tillstädes, särdeles i början vid blåsningen, då ugnen fyldes och lottning skedde om dygnehvarfven; efterse att ingen af delägarne skedde någon orätt; söka att utreda hvad som kunde gifva anledning till skiljaktigheter dem emellan; tillhålla bergsmännen att under pågående blåsning skyndsamt afföra slaggen (sindret) efter deras tackjernstillverkning och den på därtill utsedd tjenlig plats afstjelpa; hålla räkning öfver hyttans allmänna omkostningar; vara behjelplig vid räknings förande mellan bergsmän och hyttearbetare samt tillika med masmästaren, på hyttelagets vägnar, underteckna uppgifter på blåsningarnas början och slut; och på det han måtte kunna sin hyttefogdesyssla beskedligen förrätta, skulle delägarne i hyttan vara skyldiga, på hans kallelse, sig infinna vid hyttestämma så väl att få underrättelse om hvad han på bergsbetjeningens eller hyttearbetares vägnar kunde hafva att meddela, som ock till rådgörande om hyttelagets bästa. Det vid bergsmanshyttorna öfliga bruket att hvar och en delägare blåste vissa dygn af det särskilda och olika beskaffade rede en hvar anskaffat, ansågs vara ett stort hinder i handteringen och dess uppkomst. Därför skulle bergmästare och öfvermasmästare icke allenast allvarligen tillhålla delägarne i hvarje hyttelag att samfäldt, efter storleken af hvars och ens hyttedel, hålla dammar, hytta, vattuhjul och bokare i godt stånd, utan ock förmå dem att göra gemensamma rostgropar och malmrostningar, samt att, hvar det möjligen kunde ske, drifva hyttebruket för gemensam räkning och att sammanlägga deras små blåsningsdelar, eller tillsammans förrätta blåsningen efter hvars och ens årliga framförda rede, som lättast kunde verkställas vid de hyttor, hvarest delägarne i hvarje hytta tillika kunde föras in på gemensamma grufvebrytningar. Men antingen bergsmännen drefvo sambruk eller ej, skulle den bergsman, som hade alldeles förskämda kol eller så oartad malm att däraf ej kunde blifva godt tack-