338 kolåtgången och de flera omständigheter som härvid borde iakttagas, bergmästaren skulle vid nästa embetsmöte göra sig noga underrättad, skulle hela hyttelaget bestå, utom föreskrifna löner om dygnet, en viss penning för skeppundet af hvad således öfversteg den vanliga tackjernsblåsningen, som af bergmästaren och bergstingsrätten borde pröfvas sch utsättas därest hyttelaget och masmästaren därom ej skulle åsämjas. Denna belöning borde på det sättet hyttefolket emellan fördelas, att masmästaren undfick hälften och den andra hälften skiftades mellan hyttedräng, uppsättare och rostbrännare till lika del hvardera. Hvad i förordningen stadgas om motbok eller karfstock mellan ägare och hyttearbetare, om uppsägnings- och flyttningstid, städsel och orlofssedel m. m. dylikt torde här kunna förbigås. Ett enda moment må dock anföras angående hyttearbetares bortgång ur tjensten, så lydande: »Går hyttearbetare ur sin tjenst utan laga uppsägning i olaga tid, eller ifrån de hyttor, som icke hålla ständiga arbetare, innan blåsning sluten är, njute husbonde eller hyttelag bergmästarens handräckning till den således afvikne arbetarens återhemtande, eller, där bergmästare ej är nära boende, tillite nästa kronobetjent därom; och en sådan arbetare skall, för det han sin tjenst förlupit, första gången plikta 50 daler smt, och dubbelt, där han oftare därmed beträdes, eller i brist af botum afstraffas med spö.» Med hvad sålunda blifvit stadgadt om hyttearbetares pligter och skyldigheter föreskrefs tillika, att masugnsägare och bergsmän å sin sida skulle fullgöra hvad dem borde tillkomma, såsom att vidmakthålla dammar och hyttebyggnader med allt deras tillbehör, i tid framskaffa materialier och rede, alltsammans af vederbörlig godhet och så tillräckligt, att blåsningar kunde anställas för flera veckor och månader i sänder och icke behöfva inställas när masugnen hunnit till sin bästa gång, utan hellre, där vattudrägten vore tillräcklig men mindre tillgång af kol och malm, göra ett eller flera års besparing däraf innan någon blåsning företoges. Den bergsman, som för sin andel icke framskaffade rede till den tid byttelaget om blåsnings anställande kommit öfverens, utan ville undandraga sig blåsning eller bruka mindre än på hans andel i hyttan kunde belöpa, skulle lika fullt vidkännas byggnads- och värmningskostnad efter sin ägande hyttedel, med mindre han icke förut sin öfverflödiga del åt hyttelaget genom bergmästaren erbjudit; i hvilket fall hyttan ånyo skulle delas och jemkas hyttelagarne emellan i afseende på vidden af deras ägande skogsmark, såvida hyttedelarne icke förut voro rättade efter bergsmännens skogslotter och dessa lotter icke voro ökade eller minskade. I sådan händelse borde hyttelagarne eller det öfriga hyttelaget, när de ej annorlunda kunde åsämjas, inlösa den erbjudna hyttedelen efter mätismanna ordom, så att den afträdande ej allenast erhöll betalning för sin afstådda del i bälgar och hytteredskap, utan ock tillständig förnöjelse för sin andel i masugn och öfriga byggnader m. m.; och skulle till förenämde ändamåls vinnande, vid alla hyttors utbärande hädanefter, den tillämnade nya hyttan indelas efter inbrukarenas skogstegars vidd och storlek, där icke särskilda resolutioner lågo i vägen. Smärre och svagare hyttelag, som hvar för sig icke kunde åstadkomma några betydliga blåsningar, borde förmås att sammandraga deras blåsningar från flera till en hytta; och där hyttelagen, uppå dem gjorda före-