343 Först begyntes vid Bälsjön; där befanns trenne rösen, hvilka på bägge sidor erkändes och sades där vara ett röse till, som kunde icke nu igenfinnas; när denna rösegång var ända upprättades samma skillnad vidare och nedsattes ett nytt röse på en berghäll, som är det fjerde och visar till det femte, som nedsattes på en ljunghed, visandes samma väderstreck till det sjette, som nedsattes på en bergås vester om en mosse; det sjunde lades på en tallhed; det åttonde lades vid en gammal furustubbe, som härtills varit råmärke; det nionde nedsattes i samma linia och visar till det tionde, hvilket nedlades öfverst på en backe, som lutar i nordvest; det elfte lades på södra sidan om en skogsväg; tolfte nedsattes ock på samma sida om berörde väg och visar till en gammal skiljestubbe, hvarest det trettonde nedsattes och visar det fjortonde, som blef nedlagdt på Munkhällen, hvilket senare visar i masugnen. Alla dessa rösen äro hvardera med fem stenar belagde och visa i en rätt linia och väderstreck, röse ifrån röse alltifrån Bälsjön till masugnen. . Sålunda vara förrättadt betyga Johan Ersson i Ås. Ehuru visshet därom saknas, torde den sålunda röslagda skillnaden varit belägen å den med litt. U betecknade skogstegen, enligt 1759 års förenämda skifteskarta. — Såsom typisk för äldre tiders rågångshandlingar och den ringa upplysning, som nutiden kan af dem inhemta, torde emellertid dess meddelande i dessa anteckningar icke vara oberättigadt. Man skall då icke heller mycket sakna de mångfaldiga rågångs- och »skogabref», som under tidernas lopp gått förlorade. Angående ifrågasatt ny delning och jemkning af hela hemmanet n:r3 i Ringshyttan mellan dess båda innehafvare, innehåller domboken vid häradstinget 1752 23/9 följande redogörelse och utslag: S. d. Företog sig häradsrätten den af Olof Jönsson vid Ringshyttan emot sin granne Lars Nilsson därsammastädes till detta ting instämda sak, med påstående att en laga ref- och jemkning öfver parternes hemman ske måtte, på det Olof Jönsson, som med Lars Nilsson skall äga lika stor hemmansdel och betala lika skatt, men innehafva långt mindre ägor, måtte få så mycket uti inägor och skogen som Olof Jönssons hemman rätteligen tillkomma borde; och instälde sig vid uppropet parterne, uppvisandes Lars Nilsson en den 7 September 1704 emellan då varande åboerne på parternes hemman Jöns Eriksson och Sven Erlandsson om deras hemmans ägor upprättad förening, som den 7 Mars året därpå följande uti häradsrättens protokoll intecknats, samt tvänne särskilta denne häradsrätts utslag, det ena af den 8 Mars 1706, hvarigenom berörda förlikning blifvit faststäld, och det andra under den 29 Februari 1740 emellan Olof Jönsson och Lars Nilssons fader och företrädare på hemmanet Nils Svensson, af hvilka den förre då äfven som nu jemkning sökt, uti hvilket mål häradsrätten Nils Svensson ifrån Olof Jönssons tilltal frikänt, och förmente alltså Lars Nilsson att Olof Jönsson till denna emot honom anstälde rättegåug ej varit befogad, helst han allt hvad förberörde förordning honom tillägger skall till fullo innehafva, hvilket Olof Jönsson icke heller neka kunde. Utslag: Alldenstund Olof Jönsson icke kunnat neka att han ju innehafver så stor del uti skog och inägor, som enligt år 1704 d.7 Sept. emellan då varande åboerne på parternes hemman upprättade och af häradsrätten d. 8 Mars 1706 faststälde förening Olof Jönssons hemmansdel rätteligen tillhörer, och häradsrätten förut genom utslag af d. 29 Febr. 1740, då Olof Jönsson