344 lika som nu påstått att jemkning emellan honom och Lars Nilssons fader Nils Svensson, som den tiden hans hemman åbott, uppå deras hemmans ägor ske måtte, Nils Svensson ifrån Olof Jönssons tilltal i det målet frikändt; fördenskull finner häradsrätten att Olof Jönsson icke varit till denna lagsökning befogad, utan bör han förr berörda förening sig till efterrättelse ställa- och låta sig nöja med de ägolotter, som honom därigenom tillagde blifvit. Olof Jönsson lät sig dock ej nöja härmed, enligt hvad häradsdomboken 1755 25/10 närmare utvisar, sålunda: S. d. Uppropades parterne uti den af Lars Nilsson och Olof Jönsson vid Ringshyttan hvar emot annan till detta ting instämde sak, angående så väl Lars Nilssons påstående, att Olof Jönsson måtte efter vällofl. Lagmansrättens utslag under den 25 September nästlidet år (1754) åtnöjas med jemnföres delning, så att Lars Nilsson måtte blifva bibehållen vid sina förra ägolotter; som ock Olof Jönssons vice versa käromål att Lars Nilsson för obefogad lagsökning lagligen plikta måtte, samt lemna Olof Jönsson i besittning de hus, som skola finnas vid det s. k. Nils Jönssons torp, eftersom han därföre till Lars Nilsson skall erlagt 9 skepp. tackjern, eller i annor händelse gifva ränta för berörde jern; hvarförutan parterne hvar emot annan påstått, att som de varit hinderlige uti den tilldömde delningen, de alltså må ersätta skadan samt kostnaden så väl till berörde delnings verkställande som ock till denna rättegång. Och instälde sig Lars Nilsson tillika med hans antagne fullmäktig, länsman välaktad Lars Almberg, samt Olof Jönsson biträdd af handelsmannen Magnus Norgren, uppvisandes Almberg icke allenast Lagmansrättens förberörde utslag af innehåll, att parternes hvardera ägande halfva hemman i Ringshyttan borde till åker, äng och skog i 2:ne lika delar skiftas och till Jjemnföres delas, dock så att Lars Nilsson så mycket görligt vore finge sin del af sina gamla lotter; hvaremot Olof Jönsson komme att till Lars Nilsson utgifva 9 skepp. tackjern, utan ock ett af nämdemännen Johan Eriksson i Ås, Olof Gabrielsson i Bondeborn, Anders Eriksson i Tolsböl och Jakob Persson vid Gamla Viker undertecknadt delningsinstrument under den 9 sistl. Juni, hvaraf befans, att nämdemännen skiftat 3:ne skogstegar, Stribergstegen, Bälsjötegen och Hultabergstegen Olof Jönsson och Lars Nilsson emellan, men Finnaskogs- och Kärnåsategarne hade nämdemännen ej kunnat dela dem emellan, eftersom Lars Nilsson därtill nekat. Och anförde vidare Almberg, att som vällofl. Lagmansrätten genom förberörde utslag dömt till delning parterne emellan, dock att hvar blefve så mycket möjligt vore bibchållne vid sina gamla ägolotter, och Lars Nilsson till sitt hemman förut innehaft hela Kärnåsategen, hvilken ock till större delen blifvit uppröjd, och Olof Jönsson däremot 2/3 i Finnaskogstegen, som vore nog afbrukad; alltså förmente Almberg, det hans hufvudman nu ock vore berättigad att vid delningen enskilt få behålla berörde skogsteg, och Olof Jönsson däremot i Finnaskogstegen få jemngodt vederlag, eftersom Lars Nilsson eljest utan någon ersättning komme att afstå större delen af sin uppröjde jord, hvarpå han och hans förfäder användt stor kostnad, och däremot ej finge annat igen än oröjd mark, hvarpå Olof Jönsson skogen afbrukat. Norgren förmente att, som hemmanet efter Lagmansrätteus utslag, borde i 2:ne lika delar, så i åker och äng som skog skiftas, och Olof Jönsson enligt qvittobref under d. 17 Juni sistledne, till Lars Nilsson erlagt de 9 skepp. tackjern, som denne senare efter Lagmansrättens dom borde för Nils Jönssons torp undfå, hvilket torp uppå Kärnåsategen efter parternes