355 Vid häradstinget 1762 20/11 Uppviste för rätten nämdeman Nils Erlandsson vid Ringshyttan följande besigtnings vittnesbörd: År 1762 den 10 Maj voro undertecknade kallade af nämdeman välförståndige Nils Erlandsson vid Ringshyttan, att enligt Nora lofl. häradsrätts förordnande under d. 10 sistl. Mars, att syna och besigtiga en på hans skogsteg belägen mosse, Källarehalsmossen kallad 1, hvilken mosse Nils Erlandsson till en del allaredan uti åker uppröjt, men större delen oröjd, som är bestående af sådan skog, som endast kan nyttjas till vedbränsle men ej till kolning, och kan denna mosse innehålla uti vidden till ungefärligen 15 tunnland, och hvad jordmånen i denna mosse vidkommer, så består den af några sumpiga vattufly samt djupmosse, som är nog kostsam att till åker upptaga, hvilket kunde synas af den åker som Nils Erlandsson redan upptagit. Således vara befunnit betygas af Ringshyttan den 11 Maj 1762. Olof Gabrielsson i Bondeborn. Anders Eriksson i Gölaregården. Och blef föregående vittnesbörd, som nämdemännen Olof Gabrielsson och Anders Eriksson närvarande till alla delar vidkände, på Nils Erlandssons begäran i domboken intecknadt. Denna »inteckning» ägde rum för att därigenom skydda den påbörjade odlingen för nya eller tillökade skatter, i enlighet med stadganden i 1740 års k. förordning om landskulturens främjande. Sedan Sven Erlandsson 1767 inköpt 1/2 hemman n:r 1 i Ringshyttan erhöll han ett mera direkt intresse i skifteslagets angelägenheter än då han 1762 uppträdde som bulvan för Lars Nilsson. Detta visade sig ock vid häradstinget 1768 18/10, på följande sätt: Å sexm:n Sven Erlandssons i Bälsjöbodar vägnar kärade enligt uttagen stämning nämdem:n Nils Erlandsson i Ringshyttan till Lars Svensson den äldre därsammastädes, med påstående af laga del- och jemkning å in- och utägorna vid deras tillhopa ägande hela hemman i förstnämde by, samt ersättning för den kostnad han skall käranden därigenom förorsakat, att han ej infunnit sig vid den d. 3 i denna månad anbefalte delningen, hvarförutan fordras expenser. För svaranden anmälte nämdem:n Jakob Persson i G:lviker efter upptedd fullmakt det dess söner, i anseende till den fastighetslösen deras moder uti Ringshyttan inlagt vore äfven delägare och borde således instämmas och höras, hvarförinnan han uti något svaromål sig ej inlåta kunde; hvilket nämdem:n Nils Erlandsson väl bestridde, men begaf sig omsider därtill, och varder därföre med denna sak till nästa ting anstånd lemnadt, då Sven Erlandsson hafver att Lars Svenssons söner lagligen inkalla låta och Lars Svensson sjelf att vid 10 daler smt vite på den redan undfångne stämningen åter till svars komma. Då emellertid häradets domböcker för 1769 äro förlorade, saknar man närmare underrättelser om förloppet och utgången af denna skiftesfråga. Under samma år afled ock Lars Svensson, hvadan sannolikt uppgörelse sedermera blifvit träffad med sönerne, af hvilka Olof Larsson följande året blef innehafvare af faderns 1/2 hemman i n:r 1, motsvarande den numera försvunna, s. k. gamla gården i Ringshyttan. 1 Sedermera kallad Nya hagen.