369 lag, men han torde ha haft föga sysselsättning och inkomst däraf. Genom sitt förut nämda gifte hade han blifvit innehafvare af en hemmansdel i Södra Ås och således äfven bergsman och inbrukare i Åshyttan. Här föröfvade han, tillsammans med en dräng Lars Svensson, inbrott i en grannes jernbod och tillgrep öfver 7 skepp. tackjern, som inlades i Nils Olssons bod. För denna stöld blef Nils Olsson vid Nora bergsting 1741 20/6 dömd till spöslitning och böter m. m. 1 Följande året eller vid häradsting 1742 29/5 befanns, att »Nils Olsson i Sörås rest till Nerike och tagit soldatpengar» eller med andra ord tagit värfning. Hustru Kerstin nekade vid detta ting att betala en häst, som mannen enligt förskrifning 1741 10/10 köpt af en borgare And. Akerman i Nora för 60 daler kpmt. Vid ett följande häradsting 1743 22/2 befriades »stegresaren Nils Olsson i Ås, som är soldat», från ett förmynderskap och brodern Olof Olsson, som blifvit innehafvare af faderns egendom ä K AÅs, förordnades i stället. Vid häradstinget 1747 26/2 tilldömdes Nils Olsson Gren för sin hustru Kerstins andel 1/5 i lösen för 1/4 hemman Södra Ås, som en svåger Nils Eriksson innehade, med 152 daler kpmt. Af utslaget härom får man nämligen veta, att Grens hustru var dotter till aflidne stegresaren Anders Erssons första hustru (Kerstin); med sin andra hustru (Margit) hade denne Anders Ersson haft 4 döttrar, af hvilka en var gift med den nyssnämde Nils Eriksson. Lösesumman för ifrågavarande 1/4 hemman utgjorde emellertid 760 daler. Vid bergstinget i Hjulsjö 1748 31/5 finner man, att »förafskedade soldaten Nils Olsson Gren» af denna bergstingsrätt »erhållit tillstånd att vid påfordran med masugnars byggande betjena den bergslagen», hvaraf således framgår att han dåmera återtagit sitt forna yrke. Sedermera kan inhemtas att Nils Olsson vid Nora häradsting 1749 2/10 »såsom gift och den där förut en gång för enfalt hor pliktat samt nu andra gången en sådan gerning bedrifvit», dömdes dels att »böta dubbla enfalt-horsböter eller 160 daler smt», dels att till Nora kyrka gifva 4 daler, och dels att »undergå enskild skrift och få aflösning i sakristian»; hvarefter det vidare heter i utslaget: »och må likmätigt 13 kap. 1 § giftermålsbalken, efter hustru Kerstin Andersdotters påstående, hon ifrån Nils Olsson skild varda, samt till den ändan hos det högv. domkapitlet sig om skiljobref anmäla». Slutligen innehåller samma utslag att, om han ej förmådde erlägga böterna, han i stället skulle afstraffas »med 36 par spö, tre slag af hvart paret» samt till det utom äktenskapet aflade barnet »i barnföda årligen utgifva 20 daler kpmt till dess barnet sig sjelf nära och försörja kunde». Detta barn, en flicka, hade kort förut blifvit födt. Nils Olsson, som vid domstolen förklarade sig ha begått ifrågavarande äktenskapsbrott för att blifva skild ifrån sin 10 år äldre hustru, fick på dylikt sätt denna sin önskan uppfyld. Vid ett följande häradsting 1750 36/5 tvistade de forna makarna om boskillnaden. Nils påstod sig hafva under åren 1736—1749 infördt i boet 900 daler, däraf 262 daler kpmt i fastighetsarf från Norra Ås. Kerstin åter yrkade ersättning för en fordran på 745 daler, och som, enligt hennes påstående, »Gren 2:ne gånger äktenskapet med hor brutit och de böter, som han därför måst erlägga, blifvit tagna af oskift bo och bägges egendom, så förmente Kerstin Andersdotter 1 Jfr sid. 320 här ofvan. Noraskogs arkiv. 1v. 24