370 sig äfven därföre njuta ersättning, emedan hvar, efter lag, bör sin sak ensam böta och ingen annans lott förverka.» Tvisten härom uppsköts till följande ting, men då denna sak ej kan återfinnas, torde någon öfverenskommelse mellan parterna ha kommit till stånd. Kerstin fick emellertid tillsvidare behålla sin fäderneärfda egendom. Hon erhöll kort härefter en måg, Jöns Persson, från Ånnaboda i Tysslinge församling, gift 1751 13/10 med hennes och Nils Olssons äldsta dotter Karin 1. Denne måg tilldömdes genom häradsrättens utslag 1759 6/10 svärmoderns och hennes omyndiga barns gemensamt ägande 1/4 hemman i Södra Ås, som han genom öfverenskommelse redan 1751 1/7 fått öfvertaga, men Jöns hushållade ej bättre därmed än att han slutligen 1767 30/4 af bergstingsrätten afsattes som bergsman och att sålunda afträda hemmanet till sina fordringsägare. Han bodde därefter några år vid Holmshyttan, men flyttade 1777 åter till sin födelseort Tysslinge. Nils Olsson synes emellertid fortfarande ha haft åtskilligt otalt med rättvisan och dess skipare. Vid Nora härads vinterting 1751 ransakades han i flera dagar om en föregående sommar begången stöld från bergsm. Johan Gustafsson i Skofttorp af en häst, med hvilken han synes haft för afsigt att tillika med en lös kvinna från Ås begifva sig till — Norge; men flyktingarna upphunnos några dagar därefter någonstädes i Vermland, då ägaren återtog sin häst — utmagrad och ofärdig — samt Nils och kvinnan funno för godt att återvända till hembygden. Hvilken påföljd, som drabbade vederbörande för denna »turistfärd», känner man icke, då ransakningsprotokollen insändes till Svea hofrätt; men förmodligen funnosdessa ofullständiga, ty vid häradstinget 1754 28/10 förekom saken ånyo. Den uppsköts visserligen — emedan fh, Olsson nekade envist för häststölden — men dess slutliga resultat är okändt, då några handlingar eller anteckningar därom ej återfunnits.2 Oaktadt dylika meriter blef Nils Olsson, efter gjord ansökan, vid bergstinget i Nora 1753 10/4 på grund af vitsordad skicklighet och med förklaring, att hans »förut begångna förseelser ej röra eller minska dess loford att vara en duglig stegresare», förordnad till denna befattning inom Nora bergslag, samt erhöll några år senare vederbörligt tillstånd att jemväl antaga »lärodrängar»3. Under denna tid bodde han vid Bengtstorp, möjligen hos någon anhörig, men kort härefter finner man af församlingens vigselbok att »stegresaren Nils Olofsson från Ås och kvinspersonen Brita Persdotter från Bälsjöbodar vigdes hemma» 1756 19/4. Nämda Brita 4 var 1 Denna Karin Nilsdotter dömdes vid häradstinget 1752 9/10 »för begånget lägersmål under sin fästetid» att böta 40 daler och att gifva till Norakyrka 2 daler smt. Hennes lägersman fick böta 20 daler och gifva till kyrkan 4 daler smt, samt 20 daler kpmt i årlig »barnföda». 2 Enligt anteckning i en af Nora församlingsböcker hade redan 1752 29/9 »stegresaren Nils Olofsson från Söderås och kvinspersonen Anna Persdotterfrån Jernboås stått uppenbar kyrkoplikt i Nora kyrka för det de bortstulo Johan Gustafssons sto uti Skofttorp». 3 Jfr sid. 329 här ofvan. 4 Hon hade vid häradstinget 1753 18/10 blifvit dömd för lägersmål med afrättade skomakaren Erik Erlandsson att böta 5 daler samt att gifva till kyrkan 2 daler o. s. v. Af denna anledning kallades hon för »kvinsperson» och ej för piga, som eljest var den då vanliga benämningen på ärbara bergsmansdöttrar.