372 kraft vunnen dom blifvit afgjord; uppvisandes ett häradsrättens utslag af d. 8 Mars 1765, hvaraf befanns det käranden, tillika med dess bröder Olof, Lars och Björ, hade Nils Olofsson på lika sätt som nu instämma låtit, eller att han måtte med trovärdiga qvittenser bestyrka den räkning uppå 233 daler kpmt, som han för begrafningskostnaden m. m. efter sin svärfader fordrat och vid bouppteckningen ingifva låtit; men sedan han uppvist en annan och större räkning på 274 daler 11 öre kpmt och den med qvittenser velat bestyrka, hafva käranderne ifrån deras påstående afstått, emot det att han låtit vid första räkningen bero, hvilket allt häradsrätten med dom fastställt; hemställandes därföre om icke käranden gjort sig till böter förfallen och att ersätta svarandens rättegångskostnad; hvaröfver afsades: Som det käromål Anders Persson i Holmshyttan till detta ting emot Nils Olofsson i Bälsjöbodar instämma låtit, angående bestyrkande af den öfver kostnaden vid kärandens aflidne fader Petter Svenssons begrafning författade räkning blifvit för detta genom dom af d. 8 Mars 1765 afgjordt; alltså finner häradsrätten det Anders Persson varit obefogad att samma sak ånyo draga för rätta, och skall han därföre likmätigt 28 kap. 1 § rätteg:sbalken böta 5 daler smt och med 9 daler kpmt Nils Olofssons rättegångskostnad ersätta. Att Nils Olsson äfven förbättrade sin ekonomiska ställning torde framgå däraf att han enligt köpebref 1771 23/2 mot en köpeskilling af 1,600 daler kpmt förvärfvade sig 1/4 hemman i Holmshyttan, som förut innehades af Lars Hansson och Maria Olsdotter härstädes. Som stegresare förvärfvade Nils Olsson sig bergslagens odelade förtroende; men vid Nora bergsting 1769 5/4 blef denna hans ställning starkt hotad, hvarom domboken (i § 35) innehåller följande märkliga redogörelse: Till detta ting har direktören och vice öfvermasmästaren högaktad hr Karl Johan Garney låtit inkalla stegresaren här i bergslagen Nils Olsson, för det denne sistnämde skall om hr Garney haft otidiga och otillbörliga utlåtelser; hvarvid jemväl hr direktören förbehållit sig att under rättegången få göra lagliga påståenden samt af svaranden få rättegångskostnaden ersatt. Vid denna saks företagande infann sig å kärandens vägnar vice bergsfogden välbetrodde hr Gustaf Fries, efter förut upptedd fullmakt, samt Nils Olsson sjelf, som nekade sig alldeles vara till denna angifning skyldig, utan påstod det han alltid emot Garney vist den aktning och hörsamhet, som han emot dess förman bort göra. Innan hr vice bergsfogden Fries tilltrodde sig att göra något slutligt påstående, begärde han att tvänne tillkallade vittnen, bergsm:n Nils Olofsson i Skärhyttan och torparen Nils Nilsson under Stadra bruk måtte få, efter aflagd ed, berätta, hvad de i detta mål kunde hafva sig bekant. Bergstingsrätten tillsporde väl vice bergsfogden i hvad för omständigheter Nils Olofsson och Nils Nilsson skulle vittna; men sedan svaranden förmält sig icke hafva något att frukta och att han därföre gerna tillät dem att aflägga eden samt sina berättelser afgifva, så fann ock bergstingsrätten för godt därtill sitt bifall lemna, hvarföre de med hand å bok den vanliga vittneseden aflade samt sedermera särskildt berättade: Nils Olofsson att han icke kan påminna sig hafva hört stegresaren Nils Olofsson någonsin om hr Garney talat något förklenligt som rört dess person mindre dess ära. utan har alltid svaranden, då vittnet varit tillstädes och