373 talet kommit att falla om Garneys göromål fällt sådana utlåtelser som vittnet tyckt vara med Garneys heder och ära öfverensstämmande. Nils Nilsson hade icke något vidare att berätta, än att han allenast flera år sedan och då Garney först kom på orten samt Nils Olofsson var ovan vid dess byggningssätt har en gång, då vittnet och Nils Olofsson varit ensamme, talet ibland annat kommit att falla om sättet på hvilket Garney ville hafva masugnarne bygda, då Nils Olofsson skall sagt: »jag har byggt många masugnar, som aldrig öfvermasmästaren varit med, och kanske öfvermasmästaren aldrig bygger så många som jag gjort», dock har denna utlåtelse icke skett af ifver eller hetsighet, utan i allt som största stillhet. Därefter inlemnade hr bergsfogden ett vid masmästaremötet med denna bergslag d. 15 Oktober förlidet år utverkadt protokollsutdrag, därutinnan stegresaren uti Hjulsjö och Grythytte bergslager Karl Arönsson i anseende till dess viste skicklighet och goda uppförande föreslås att i stället för Nils Olofsson här i bergslagen blifva till stegresare antagen, tillika med ett af hr direktören förliden gårdag uti Örebro stad dateradt embetsmemorial, däruti han förmäler sig, såsom den, hvilken inseendet öfver stegresarnes göromål är anförtrodt, icke kan hafva fullt förtroende till Nils Olofsson eller för dess göromål vara ansvarig. särdeles som han skall efterlåtit att verkställa dess befallningar vid flere förefallne masugnsbyggnader, samt emot hr direktören sig oskickligen uppfört, och Nils Olofsson dessutom icke allenast föregifves vara ärelös, utan ock åtskilliga gånger hafva för begångna grofva brott slitit spö; i anseende hvartill och som sådana beryktade personer, enligt 17 § uti 10 artikeln af 1720 års skråordning, icke skall kunna anförtros så angelägna göromål som stegresaresysslan åtfölja, så anhåller hr direktören det Nils Olofsson måtte förbjudas att hädanefter med stegresaresysslan här i bergslagen sig befatta: föreslåendes i dess ställe som ofvan förmält är Karl Aronsson. Då bergstingsrätten efterfrågade huru Nils Olofssons frejd vore, berättades det han för flere och 20 år sedan för någon begången stöld blifvit med spö afstraffad, men att han alltsedan, så mycket veterligt vore, sig ständigt beskedligen uppfört, så att ingen i den delen öfver honom hade att klaga eller numera honom därföre något förebrå, isynnerhet som hvar man vore försäkrad därom, att Nils Olofsson sin förseelse ångrat. Och hvad dess göromål vid stegresaresysslan angår, så utlät sig ej mindre samtlige sexmännen än den närvarande bergsallmogen, som vid detta tillfälle till myckenhet i tingssalen var samiad, det de för Nils Olofsson hyste långt mera förtroende än för den föreslagne Karl Aronsson, som hos den förre varit i lära; att Nils Olofsson, hvilken nästan uppbyggt alla här i bergslagen nuvarande masugnar, därvid sig så förhållit, att ingen på dess göromål hvarken haft eller har att klandra, att han under de arbeten han vid hyttorna förrättat emot hyttelagarena vist all höflighet; och att därföre föreföllo dem oförväntadt, att hr direktören Garney påstod, det Nils Olofsson skulle förbjudas sig här i orten med stegresaregöromålen befatta. Sedan parterne blifvit utviste och bergstingsrätten öfverlagdt så väl om det af hr direktören Garney emot Nils Olofsson instämda mål, som ock huruvida han vid stegresaresysslan må blifva bibehållen, Afsades. Hvad först angår hr direktörens käromål för otidiga och otillbörliga utlåtelser; så emedan Nils Olofsson icke kunnat öfverbevisas att någonsin om hr direktören Garney hafva talt förklenligt vidare än hvad vittnet Nils Nilsson berättat, hvilket bergstingsrätten icke kan anse förtjena annan