374 näpst än att Nils Olofsson härmed blifver påmint sig noga taga till vara för alla sådana utlåtelser, som kunde hos bergsallmogen väcka misstroende till hr direktörens göromål i embetet, samt att med lydnad hörsamma de befallningar hr direktören i sysslan honom kan gifva; ty finner bergstingsrätten skäligt Nils Olofsson ifrån hr direktören Ganeys tilltal i den delen befria. Beträffande åter påståendet, att Nils Olofsson måtte förbjudas med stegresaresysslan sig befatta; så ehuru hr direktören föregifvit sig icke kunna vara för Nils Olofssons göromal vid masugnars uppbyggande ansvarig- dock som det straff Nils Olofsson i anseende till någon begången stöld för flere år sedan undergått, icke bör hindra honom ifrån att betjena bergslagen vid masugnars uppbyggande eller göra honom oskicklig till stegresaresysslans bestridande, på hvilken han sedermera utan afseende därpå erhållit fullmakt, och intet något fel i sjelfva sysslan honom kan förebrås eller han öfvertygas att hafva underlåtit att verkställa de befallningar som hr direktören honom gifvit; alltså och i betraktande af det goda loford bergsallmogen och sexmännen honom lemnat, så väl (om) dess kunskap i stegresarevetenskaperna som ock om dess nu i flere åren vista förhållande och uppförande, pröfvar bergstingsrätten skäligt bibehålla honom Nils Olofsson vid dess hitintills oklandradt innehafde stegresaresyssla; och kan fördenskull den af hr direktören Garney föreslagne Karl Aronsson ej på annat sätt än förut honom är tillåtet här i Nora bergslag lemnas tillstånd att stegresaregöromålen förrätta. Ifrågavarande på skäligen obetydliga och lösa grunder anlagda försök att beröfva Nils Olsson sin stegresaresyssla till förmån för en yrkeskonkurrent misslyckades således, i följd af det goda anseende och förtroende ban under sin byggnadsverksamhet lyckats vinna. Och att detta förtroende icke heller sedermera blef rubbadt, framgår tydligen af de förhandlingar som vid 1778 års bergsting ägde rum med Nils Olsson om utbildande af en skicklig efterträdare. Härom innehäller domboken vid samnia ting följande: § 4. I anseende till stegresaren Nils Olssons nu annalkande ålder och bergslagens stora olägenhet och afsaknad enär dess frånfälle omsider infaller, gjordes föreställning om icke bergslagens eftersinnande tillhörde att utse något tjenligt stegresareämne, som under Nils Olssons handledning kunde beredas, och hvilken genom ådagalagdt prof af skicklighet och vacker insigt uti stegresarevetenskapen skaffat sig bergslagens förtroende; och då den nu samlade allmogen vid denna erinran ansåg saken i afseende å båtnaden att inom orten äga den, till hvilken de vid förefallande tillfällen kunna tillit sätta af största vigt, önskade de ingenting högre än att öfverläggning härom måtte blifva; men emedan Nils Olssons hörande, innan något i den vägen kunde stadgas, däröfver ansågs nödigt, kommer detta ärendet att uppskjutas till d. 21 i denna månad, då Dalkarlsbergs grufvelag kommer före, och anstalt gjordes att stegresaren Nils Olsson, som berättades uti något angeläget ärende vid Kärfvingeborns masugn blifvit efterskickad, till förenämde dag inkallas. Och skulle genom kungörelse hyttelagen kallas att genom fullmäktige sig infinna. På den sålunda utsatta tingsdagen, d. 21 April 1778, aflopp ifrågavarande underhandling som följer: § 94. Efter beslutet under d. 6 i denna månad första tingsdagen och utgångna allmänna kungörelser, infunno sig nu för bergstingsrätten hytte-