396 Lars Olofsson i Skofttorp och Lars Svensson den äldre i Ringshyttan, angående inbrott uti deras tillhörige limbrott vid Skofttorp, och hvaremot desse svarander motstämning uttagit, och påstått plikt för ohemult käromål samt ersättning för rättegångskostnaden: inlemnades det af herr bergmästaren och bergsfogden Bergström tillika med tvänne sexmän, i anledning af undertecknads förordnande d. 6 April sistl. hållne undersökningsinstrument; och alldenstund däraf befanns att ingen annan öfverbrytning skett i den vid 1754 års bergsting stadgade ordning, än endast därigenom att Per Olsson i Mellanås trott sig äga rättighet, att med en svängning af limbrottet kunna intaga af bergets eller brottets fot så mycket han skulle vilja, hvilket endast Lars Olsson och Lars Svensson honom velat bestrida; fördenskull har Per Olsson till denna rättegång varit obefogad, hvarföre han sina vederparters kostnad med 18 daler kpmt ersätta bör. För öfrigt vill undertecknad (Bergensköld) i denna sommar, i anseende därtill att limbrottet sedan 1754 kunnat sig utvidga, i vederbörandes närvaro söka sådana författningar vidtaga, hvarigenom all vidare oreda så mycket möjligt är förekommes. Huruvida den sålunda ifrågasatta nya regleringen ägt rum är dock ovisst, emedan någon anteckning eller handling därom icke återfunnits. Däremot blef vid nyssberörda 1767 års bergsting, på framstäld anhållan, ett vite af 10 daler smt utsatt för limbrytning å bergsm. Karl Hanssons egendom i Skofthyttan, utan att öfverenskomma med ägaren därom. Vid bergstinget 1769 5/4 Tilltalade bergsmannen Jakob Persson i Norrås dess granne Nils Persson, för det han 1766 utan att ställa vederhäftig borgen skall ifrån limberget på Skofttorps ägor affört någt lim, hvilket Jakob Persson trodde sig kunna visa utur dess eget brott vara uppbrutet; påståendes därföre icke allenast laga plikt utan ock ersättning för så väl all däraf som genom denna rättegång åbragt kostnad och skada, hvaremot åter Nils Persson, enligt vice versa stämning, påstod plikt för ohemult käromål jemte expenser. — — — Sedan ett par vittnen, som ingenting kunde upplysa i saken, blifvit afhörde, uppviste Nils Persson en bergstingsrättens dom af d. 5 Maj 1767, då fråga om denne nu omtvistade limhop äfven förevarit, hvaraf ibland annat befanns att Nils Persson emot vederhäftig borgen fått tillstånd att lyfta limmet, det han ock gjort medelst bergsfogden L. F. Bergströms handräckning enligt påskrift å sjelfva domen, sedan sexmännen Karl Persson (i Skofttorp) och Jakob Olsson i Blexberg därföre förut i borgen gått. Uppå efterfrågan gafs sedermera tillkänna, att Jakob och Nils Perssöner hafva sina limbrott nära utmed hvarandra, och att snarligen ovisshet samt konfusion emellan dem, som till limtägt äro indelte där på berget, hvarest de rätteligen böra och skola bryta, kan uppkomma, helst den ordning bergstingsrätten vid 1754 års bergsting faststälde icke utstakar några gränser emellan hvar och en af delägarnes brott, utan allenast huru de efter hvarandra böra få bryta. Jakob Persson anhöll att denna sak till nästa laga bergsting måtte uppskjutas, samt att emellertid syn öfver dess och Nils Perssons brott måtte af 2:ne sexmän varda anstäld, då han så väl däraf som genom andra vittnen dess käromål ville bevisa; hvaröfver Afsades. Emedan Jakob Persson med detta mål begärt anstånd, under föregifvande att med andra vittnen sin talan styrka, samt till den ändan jem-