397 väl anhållit att besigtning öfver dess och Nils Perssons brott uti limberget måtte anställas: ty vill bergstingsrätten därtill lemna dess bifall, och varder alltså saken till nästa laga bergsting uppskjuten, då parterne sig sjelfstämda böra infinna, samt vice bergsfogden välb:de hr Gustaf Fries och sexmannen välförst:e Anders Olsson i Nor förordnade att den begärda besigtningen verkställa; men som vid denna förrättning äfven torde gifvas tillfälle att emellan hvar och en af delägarne i limberget utstaka behöriga gränser och skiljemärken till deras efterrättelse, hvarigenom så väl onödiga tvister undvikas som ock en bättre brytning i berget vinnas kan, då hvar och en har sin enskilda del ifrån den andras bytt; alltså finner bergstingsrätten skäligt härmed förordna bemälte besigtningsmän att äfven denna förrättning verkställa samt i sådant afseende till den dagen, som därtill utsättas kan, låta sammankalla samtliga intressenterne i limberget, och åligger det förrättningsmännen att till efterrättelse därvid sig ställa den ordning som bergstingsrätten d. 1 April 1754 fastställt och sedermera ordentlig berättelse därom vid nästa ting afgifva. Trots detta föreläggande återfinnes förevarande tvistemål icke i nästföljande bergstingsdombok och ej heller sedermera. Sannolikt hade förlikning mellan de båda tvistande kommit till stånd och därmed fick frågan förfalla inför domstolen. Efter 8 års förlopp eller vid bergstinget 1777 17/4 finner man, att Uti inlemnad skrift hafva väl samtl. Skofttorpsboerne anhållit, det bergstingsrätten ville förnya den författning denna rätt efter föregången besigtning d. 1 April 1754 tagit, till ersättning för den skada dessa hemmansåboer årligen lida af limbrotten på deras ägor, hvarjemte de en mera inskränkt rätt påstått dem tilläggas, hvilka icke af marken ägare äro, eller därom med jordägaren öfverenskommit; men emedan andra omständigheter, sedan förra gången detta var ett ämne för bergstingsrätten, kunnat mellankomma, hvilka anten till en del eller helt och hållet förändra sakens ställning, hvadan nödigt är det vederbörande varda hörde: ty åtog sig undertecknad (Bergensköld) att tillika med 2:ne denne rätts ledamöter d. 2 instundande Maj kl. 3 e. m. vid sjelfva limbrottet på Skofttorps ägor inhemta vederbörandes utlåtande och vid samma tillfälle ytterligare bese och uppskatta den öfverklagade skadan. Samtl. Skofttorpsboerne tillika med dem, hvilka på deras mark hafva limbrott, skulle fördenskull tillsäjas att sig på ofvanskrifne dag och ort infinna, och att den, hvilken icke sig inställer, får åtnöjas med hvad de närvarande öfverenskomma och besluta. Den antydan, som här ofvan lemnas därom, att »andra omständigheter kunnat mellankomma», hvilka förändrat sakens ställning, torde få anses innebära att någon inmutning vid limberget emellertid ägt rum. Någon handling från det bär ofvan till d. 2 Maj utsatta sammanträdet har icke återfunnits; men däremot är kändt att d. 24 i samma månad och år en utmålsförrättning därstädes blifvit verkstäld. Möjligen har någon misskrifning af datum skett, så att den vid bergstinget utsatta dag i i verkligheten bort vara d. 24 och ej d. 2 Maj, samt just varit afsedd för en hos bergmästaren begärd utmålsläggning. Vid ifrågavarande förrättning, som verkstäldes för »Ringshyttelagets räkning», har öfverenskommelse blifvit träffad därom, att Skofttorps byamän skulle för enskild räkning begagna limberget vester om en öfver det-