401 rätten vill i denna sak sig vidare laglikmätigt utlåta nästkommande års bergsting. Hvarken i 1760 eller de följande årens bergstingshandlingar finnes likväl detta ärende vidare omtaladt. Samma förhållande äger ock rum med åtskilliga andra af de vid 1759 års bergsting behandlade tvistemålen. Detta senare bergsting hölls nämligen af tillförordnad domare — under vakansen mellan Tuhnbergs frånfälle 1758 23/11 och Bulichs utnämning 1759 20/8 — och den tillträdande bergmästaren saknade i ej ringa grad företrädarens ordningssinne. Emellertid torde äfven tvistande parter i åtskilliga fall funnit det för sig förmånligare att förlikas om sina i det hela taget ganska obetydliga tvistefrågor än att bekosta mer eller mindre dyrbara rättegångar därom. En likartad tvistefråga förekom ånyo vid bergstinget 1762 21/4, hvarom domboken innehåller (i § 17): Genom laga stämning har hyttefogden Karl Persson i Skofttorp lagligen låtit till detta ting inkalla samtelige intressenterne i Åshyttan med påstående, att som härtills intet varit någon ordning intressenterne emellan med lega för öfverblåsningen så väl för dygnen som för uppsättningarne, det måtte allt därföre intressenterne förbindas till någon öfverenskommelse härutinnan för bättre redighets skull i framtiden. Vid sakens företagande instälde sig samtelige intressenterne sjelfve och förklarade sig att vilja förblifva vid den författning, som i detta mål genom en af aflidne assessoren ädel och högaktad hr Anders Tuhnberg år 1740 den 17 Maj gifven resolution stadgadt blifvit; dock som denna resolution allt intill denna dag gått i föga verkställighet, så gjordes af hyttefogden Karl Persson det påståendet, att till dess efterlefnad en hvar genom strängare vite måtte förbindas, samt att den därutinnan utsatte legan af 2 skepp. tackjern för hvarje dygn och i proportion af uppsättningetalen måtte till 3 skepp. varda förökt. Häremot hade Åshytte-intressenterne icke något att påminna, utan gåfvo därtill enhälligt samtycke; lydande den ofvannämde resolutionen ord ifrån ord sålunda: Efter utverkad stämning kärade etc., se sid. 319 här ofvan. Föregående grufvetingsrättens utslag hafver bergsfogden välbetrodde hr Jakob Fröberg att ställa i exekution. Nora den 7 Februari 1741. På embetes vägnar And. Tuhnberg Olofsson. Efter Åshytte hyttelags gemensamma öfverenskommelse, har bergstingsrätten funnit godt föregående resolution i så måtto ändra, att i stället för 2:ne komma hädanefter 3:ne skepp. tackjern för hvarje dygn och i proportion af uppsättningetalen att erläggas af den ibland intressenterne, som skulle komma att blåsa öfver sin värmnmingsdel, men i öfrigt förblifver samma resolution till alla delar i sin fulla verkan. Och på det en hvar härutinnan så mycket kraftigare måtte förbindas till sin skyldighets fullgörande, pröfvar bergstingsrätten skäligt att utsätta ett vite af 20 daler smt, hvartill den som häremot bryter genast skall vara förfallen. Enahanda vite fanns jemväl stadgadt i 1740 års resolution. Det är möjligt att det sålunda förnyade stadgandet gjorde sin tillbörliga verkan, åtminstone under de närmast följande åren medan det ännu lefde i friskt minne hos delägarne. Noraskogs arkiv. 1v. 26