402 Angående ett särskildt krafmål mot en af hyttelagets intressenter innehåller domboken för bergstinget 1763 13/5 i § 89 följande, ganska märkliga utslag: Efter särskilta utverkade stämningar tilltalade hyttefogdarne uti Åshyttelaget, sexmannen välförståndige Karl Persson i Skofttorp och Lars Ersson i Södra Ås, bergsmannen Jan Gustafsson i Skofttorp, för det han eftersatt dagsverken så väl vid hyttan som vid bruksredets framskaffande och hyttearbetarnes födande m. m., hvarför, enligt räkning, de påstå hyttelaget måtte njuta ersättning, och Jan Gustafsson plikta efter bergstingsrättens och bergmästarens särskilta förordnande, samt gälda rättegångskostnaden. Vid sakens företagande instälde sig väl käranderne Karl Persson och Lars (Ersson, men Jan) Gustafsson var icke tillstädes, som han icke heller under hela tinget vis(a)t sig eller låtit förete något laga förfall till dess uteblifvande. Icke dess mindre och på kärandernes anhållan, sedan de bevist det stämningarne i laga tid blifvit Jan Gustafsson tillstälde, pröfvade bergstingsrätten skäligt att saken till afgörande företaga. Och alldenstund hyttefogdarne uti ingifven räkning af Jan Gustafsson för försummade dagsverken vid hyttan, stockdragning, byggningsmaterialiers jemte malms, lims och kols tillsläppande, tillika med dess andel uti betalningen för en hjulstock, och underhåll för hyttearbetarne fordra inalles 261 daler 26 öre kpmt; fördenskull blef det Jan Gustafsson ålagdt, att sådana 261 d:r 26 /. kpmt till Åshyttelaget genast betala, och att därhos ersätta hyttefogdarne Karl Persson och Lars Ersson deras härvid använde rättegångskostnad med 9 d:r hvardera eller tillhopa 18 daler samma mynt. Och som han, Jan Gustafsson, genom dagsverkens försummande och bruksredes eftersättande, åsidosatt icke allenast bergstingsrättens den 12 Mars 1745 gjorda förordnande, utan ock bergmästarens den 25 sistl. Februari föranstaltande utom domstolen, hvaraf han haft behörig del: alltså kommer han att böta de honom därigenom förelagde viten, näml. likmätigt det förra 5 d:r och efter det senare 10 d:r, tillsammans 15 d:r, samt för försummadt upprop och olaga uteblifvande ifrån tinget 3 d:r, allt smt. Dock åligger det hyttefogdarne, sexmannen Karl Persson och bergsmannen Lars Ersson uti hvad hyttelaget angår, att sedan tid till vad förbi är, kungöra Jan Gustafsson detta utslag eller därå söka utmätning så tidigt, att han kan hafva rådrum saken till nästkommande års bergsting med denna orten instämma låta och återvinning söka, om han sig därtill befogad finner. Då emellertid de följande årens domböcker ej innehålla någonting om en dylik återvinning, torde kunna antagas att utslaget gått i verkställighet. Däremot kan inhemtas af domboken för nästföljande 1764 års bergsting, att förenämde Johan Gustafsson i Skofttorp instämt en handlande Johan Åhlstedt i Nora för skogsåverkan. Denne dömdes att för 4 lass björkved böta 40 daler, ersätta veden med 3 daler och att utgifva det vid 1747 års bergsting stadgade vitet 20 daler, allt smt; men Johan Gustafsson blef tillika sakfäld »för en dess vederpart gifven beskyllning» till 20 daler samma mynt. Vid samma ting blef han ock af bergsfogden Bergström åtalad för vanvård af sitt innehafvande 3/4 hemman i Skofttorp samt för därifrån bortsåld skog till en 9 famnars mila. Johan Gustafsson dömdes enligt 17 § i 1649 års jernbergsordning att böta 20 mark smt, att betala milans värde, beräknad till 18 vinterlass ved à 11/3 daler med 24 daler samt att efter 1747 års nyssberörda stadga ytterligare plikta 20