414 I afseende på här ofvan uppräknade hemmansägare, hvilka förut varit underlagda Rödkärrs kopparverk och skyldiga att dit leverera sina koltillverkningar, må erinras att dessa, af denna anledning icke voro indelta i Fingerboda eller annat hyttelag. Då emellertid fråga uppstått om förändring eller indragning af Rödkärrsverkets privilegier och kolfångsträttigheter, blefvo ifrågavarande bergsmän endast tillsvidare antagna som delägare i Åshyttelaget. Angående det slutliga afgörandet af nyssberörda privilegiifråga hänvisas till hvad därom meddelas i en följande afdelning. ÖVid följande bergsting 1786 22/4 anmälde sig ett par nya intressenter i Ashyttelaget, enligt hvad domboken därom innehåller (§ 105). Uti till bergstingsrätten ingifven skrift androgo bergsmännen Erik Hansson och Peter Lambertsson i Södra Husby det de hädanefter ville använda sina skogar till tackjerns beredande på bergsmannavis, efter som de med bestånd i längden tåla kunna samt att de till den ändan kommit öfverens med Ashytte hytteintressenter att uti ett blåsningslag med dem för hvar sin 1/8 i en hel del uti hyttan få inrymmas, anhållande att härtill erhålla tillstånd och rättens stadfästelss; och emedan förenämde ansökning så väl af Åshytte hyttelag enligt dess påskrift blifvit samtyckt som ock mot en riktig bergsmannahushållning icke är stridande; ty fann bergstingsrätten för godt densamma gilla och fastställa. Vid samma bergsting förekom äfven ett tvistemål angående ett slags blåsningsbyte mellan en förutvarande och en nykommen intressent i Åshyttelaget, hvilken senare t. o. m. nästan omedelbart flyttade sin blåsning till Pershyttan. Under d. 29 April (1786) innehåller domboken härom följande i § 220): Nils Persson i Södra Ås har till detta ting inkallat Per Nilsson i Östra Sund med påstående att som han enligt kontrakt af den 15 sistl. Oktober sig förbundit vid ingångne föreningen och bytet om blåsningen vid Pershyttan och Ås masugn att fullgöra alla skyldigheter till Pershyttan, han alltså måtte hålla käranden skadeslös i den händelse hyttelaget skulle för dess ägande bemmansdel (i Nya Pershyttan) vilja utsöka värmning m. m. Vid målets företagande infunno sig parterne, då bergstingsrätten inhemtade att under den 15 sistl. Oktober har Nils Persson till Per Nilsson, hvilken till blåsning uti Ås masugn indelt är, afstått till bruk och nyttjande under detta års blåsning den andel i (Pershytte) masugn, som åtföljde dess i Nya Pershyttan ägande halfva hemman, hvaremot Per Nilsson tillbakars försäkrat Nils Persson att för alla de denna hyttedel åtföljande skyldigheter ansvarig vara; till följe hvaraf han kört de kol, hvilka uppå Pershyttehemman tillverkade blifvit till Åshyttan tillsammans med sitt därstädes hafvande rede, men lefde i osäkerhet om icke Pershytteboerne för värmning ville hålla sig till honom sedan Per Nilsson på annat sätt kommit att blifva inbrukare i deras masugn: dock som Per Nilsson icke nekade sin utgifna försäkran, alltså, efter dess tydliga innehåll, vardt han ålagd att alla Nils Perssons halfva hemman åtföljande skyldigheter till och under denna nu pågående blåsning till Pershytte hyttelag ovägerl. fullgöra, och blifver han Nils Persson ansvarig om hyttelaget emot honom någon talan anställer. Omedelbart härefter förekommer (i § 221): Hyttefogdarne vid Ås masugn Johan Olsson i Skofttorp och Sven Nils-