415 son i Ås hafva till detta ting inkallat Per Nilsson i Östra Sund med påstående att han åläggas måtte till Åshyttan föra sitt bruksrede enligt denna rätts förlidet år gifna föreningsdom. Vid målets företagande infunno sig parterne, då Per Nilsson erkände det han med de öfriga inbrukare uti Fingerboda masugn blifvit flyttad efter dess begäran till Äs att med det hyttelaget gemensam blåsning anställa; men sedermera har han öfverenskommit med sin granne Anders Olsson på det sättet, att han med honom skulle få nyttja den hyttedel han i G:la Pershyttan ägde, och som detta faller dem båda, hvilka äga ringa och opålitlig skog, ganska förmånligt, anhöll han undslippa blåsning vid As och i det stället vid Pershyttan få förblifva, och ehuru hyttefogdarne icke gerna ville häruti ingå; dock som Åshyttelaget nu under tinget fått tilldelning af Södra Husbyboerne, hvilka kunna intaga Per Nilssons rum och uppfylla dess skyldigheter: så fann bergstingsrätten billigt, det må afhandlingen med Anders Olsson i verkställighet gå och Per Nilsson varda inbrukare uti G:la Pershyttan. Oaktadt den sålunda medgifna förändringen hade Åshyttelaget vunnit en ganska afsevärd tillökning, från 91/2 till närmare 14 delar. Det förefaller dock egendomligt att denna utvidgning af hyttelaget icke understäldes Bergskollegii pröfning och fastställelse, som eljest i dylika fall ansågs nödvändigt. Man torde erinra sig den milda tillrättavisning, som bergmästaren Stockenström af detta embetsverk erhöll för sin behandling af ett liknande fall, när Bälsjöbodars och Holmshytte hyttelag sammanslogos1. Måhända hade man en dunkel aning därom att det nya Ashyttelaget icke skulle blifva synnerligen långlifvadt. Detta kommer ock att visa sig i nästa afdelning. 73. Åshyttelagets sista tillvaro och dess upplösning 1797. Redan vid 1787 års bergsting blef nödvändigt att reglera den ständigt omtvistade värmningsskyldigheten och andra förhållanden inom det utvidgade hyttelaget. Härom innehåller domboken för d. 25 April, under § 187, följande föreningsstadga: Åshytte hyttelagare hafva hos undertecknad anmält, att sedan det nu blifvit tillökt så väl af Fingerboda hyttelag som flere hemmansägare på östra sidan om Norasjön, hafva de ansett en god ordning fordra att stadga något visst, hvarefter skyldigheterna emot allmänna hyttelaget uppfyllas borde, och derföre sammanträdt och upprättat en förening; men som alla icke därmed funnit sig nöjde, har sexm. Jan Ersson anhållit att samtl. intressenterne måtte nu till tinget kallade varda, för att afvakta domstolens utlåtande öfver hvad dem emellan skiljaktigt vara kan. Enär de nu samfält, efter uppläst kallelse uti Nora kyrka, sig instälde, inlemnades den uppställne föreningen, underskrifven af Jan Karlsson i Öfra Bondebyn, Erik Andersson vid Jerle, Jan Ersson i Alntorp, Jakob Östberg i Östanbergshyttan, Abraham Zakrisson i Skärmarboda, u. Nils Israelsson i Åshyttan, Petter Persson i Skofthyttan, Lars Olsson i Ringshyttan, Olof 1 Jfr sid. 195.