427 . Till åstadkommande af en verksam kontroll däröfver, att de från Fingerboda hyttelag förvärfvade delägarne använde sina kolningar för det ggmensamma lagets blåsningar, kan inhemtas af domboken för bergstinget 1796 13/4, § 22, att Uti ingifven skrift androg, å Åshyttelagets vägnar, hyttefogden Nils Israelsson vid Åshyttan den olägenhet hyttelaget, hvilket under nuvarande men slutade blåsning endast utgjort 8 blåsningsintressenter, därigenom tillskyndats, att de å östra sidan af Norasjön med sitt blåsningsrede hit förlagda bergsmän, hvilka med Åshytte gamla inbrukare göra ett bolag af omkring 50 intressenter, ej fullgöra sin skyldighet medelst nedbrukning af sitt kolrede vid hyttan, utan detsamma genom försäljande till obehörige ställen afyttra, hvarigenom de få af inbrukarena, som blåsningen underhålla, taga ansenlig skada, tillverkningen och med detsamma K. M:ts och kronans tionde varda förminskade; och ehuru med säkerhet skulle kunna antagas att af hyttelagets östra inbrukare en hvar haft mila, dels om 10 å 12, dels till 13 à 14 käppar, hafva dock desse till hyttan ej framfört mer än 1/2, en hel, högst 3:ne stigar kol; hvarföre hyttelaget, till förekommande af sådant missbruk och kolens dragande ifrån sitt rätta ställe och ändamål tackjernstillverkning, anhöll om tillstånd, att årligen vid Helgamessotiden eller uti November månad få genom bergsgevaldigern och oväldig sexman låta uppskatta alla kolmilor, som samtel. inbrukarena uti Åshyttelaget på sina hemmansskogar ingjort, då däraf en säkrare uppgift och rättelse för pågående blåsningar i anseende till kolmängden kan erhållas samt undansnillning förekommas. Detta såsom ländande till hyttelagets väl och framtida bestånd fann bergstingsrätten, så väl i anledning af de emot oloflig kolförskingring utkomna höga författningar och påbud, som ock att hämma inritadt sjelfsvåld och öfvadt missbruk, skäligt bifalla, samt till den ändan härigenom förordna bergsgevaldigern Lars Faxén att, med tillkallad ojäfaktig sexman, enär han af Åshyttelagets ombud varder anmodad, utsätta vissa dagar, hvarom vederbörande underrättas, till denna uppskattning, då det åligger en hvar af de till Åshyttelaget förlagde och där brukande bergsmän redligen utvisa sina kolmilor, som då till visst stigtal uppskattas; kommandes detta att taga sin början instundande November månad. Den sålunda föreskrifna kontrollen öfver kolningarna inom det forna Fingerbohyttelaget hade sannolikt blifvit Ö verksam, om den vidtagits några år tidigare än hvad som skedde. Nu kunde den endast blifva till gagn för 1797 års blåsning vid Åshyttan, som af annan anledning i verkligheten blef den — sista. Vid 1795 års bergsting anmäldes, att i denna masugn, under då pågående blåsning, förekommit en »liten skärning» i pipan, men att, detta oaktadt, blåsningen »dock nu gick väl». Vid bergstinget 1796 9/4 säges det, att »ehuruväl sexm. Jan Ersson i Ås, på hvars blåsning masugnen afstannat, ville tro denna olycka härrört af masmästaren Isak Isakssons försummelse under arbetet, hade dock hvarken han eller öfrige intressenterne väckt någon ersättningsfråga», och ett par dagar därefter innehåller protokollet, att blåsningarna inom Stribergs tingslag »anfördes vara jemnstora med förra årens, endast något mindre vid det skogfattiga Ås; men har jernandet minst varit ett skepp. mindre (pr dygn) än vanligt, hvilket härrört af de i allmänhet sura kolen». Slutligen heter det i bergstings-