429 bergslag. Af dessa utdrag kan inhemtas att vid Åshyttan utgjorde, efter afdrag af 3 kalldygn, under 1791, antalet blåsningsdygn 96 1/8 och tionden 55 skepp. 13 lisp. 83/4 ℔ 8e» G » 1792, » » 833/8 » 49 » 1 » /4» » 1793, » » 71 » 42 » 8»10» » 1794, » » 53 » 31 » 15»10» » 1795, » » 66 » 39 » 92»—» » 1796, » » 611/4 » 36 » 13 » 71/2» » 1797, » » 643/4 » 38 » 15 » 121/2 » Däremot saknas anteckningar både om tillverkningsbeloppet i sin helhet och om medeltillverkningen för hvart blåsningsdygn; men man torde kunna antaga att denna senare i regeln icke understigit 11 à 12 skeppund och i lyckliga fall kunnat stiga till 13 å 14 skeppund tackjern 1. Angående den eldsvåda, som ödelade Åshytte masugn, saknas närmare underrättelser; men sannolikt torde vara, att elden uppkommit genom felaktigheter i masugnspipan, därifrån gnistor, efter slutad blåsning kunnat intränga ibland mulltimret och där, måhända efter veckors förlopp, slutligen utvecklat sin tändande egenskap. Man vet att hyttan nedbrunnit nattetid. Folk bodde icke alldeles i närheten och när elden slutligen upptäcktes var troligen hyttan öfvertänd. Någon eldsläckningsredskap fanns icke heller och därmed återstod föga annat än att låta hyttan brinna. Huruvida i närheten belägna kolhus eller andra byggnader äfven nedbrunnit eller undgått förödelsen är äfven obekant. Denna eldsvåda förde dock det goda med sig att, vid nästföljande 1798 års bergsting, nya och strängare föreskrifter om eldsvaktning vid hyttorna, om sprutors och annan redskaps anskaffande m. m. antogos, därom redogörelse skall lemnas i en särskild afdelning. shytte masugn och hyttelag hade emellertid under loppet af närmare 300 år varit i nästan oafbruten verksamhet, då de sålunda fingo skatta åt förgängelsen. Fem år senare uppstod tvist om hyttebacken. Därom innehåller domboken vid bergstinget 1802 17/3 i § 13 följande: Till detta ting har bergsmannen Johan Olsson vid Ås lagligen inkallat sexmannen Johan Ersson och bergsmannen Nils Israelsson därsammastädes, med påstående af plikt, ersättning och skadestånd för olofligen borttagne flere hundrade lass jord och stybbe ifrån gamla Äshytte hyttebacke, jemte fordrad rättegångskostnad. Vid sakens företagande instälde sig parterne, hvarefter och sedan svaranden Jan Ersson föregifvit det stybbesgropen är belägen på sitt och medsvarandens kolhusrum och de nu af svaranderne företedde betyg, att den ödelagde hyttebacken vore gemensam för alla intressenterne, så att de därifrån ägde att hemta stybbe och jord, af käranden blefvo bestridde; uppvistes kartan uppå Södra Ås mark, författad åren 1793 och 1794 samt faststäld 1798, hvilken visar att ifrågavarande hyttebacke hörer till berörde bys jord. Efter det, att intet mer å någondera sidan var att anföra, och parterne afträdt samt åter förekommit, afsades följande resolution: Så väl efter hvad allmänt i orten brukligt är som ock sakens natur 1 Jfr sid. 411.