430 fordrar att, enär blåsning flyttas ifrån en masugn, den ledigblifne hyttebacken tillfaller byen, inom hvars område hytteblecket är beläget, i följe hvaraf frånboende inbrukare icke där kunna sig tillvälla deras gamla kolhus- och bodrum; och då af den företedde Södra Ås-kartan finnes, det Ås hyttebacke är belägen inom denne bys faststälde rågång, tillhörer ock hela utrymmet jordägarne därstädes. En annan sak åter är, huruvida en hvar af de gamla inbrukarne uti ifrågavarande hytta måga få begagna sig af det stybbe eller dylikt, som kan finnas under eller på deras kolhus- och bodrum, så finnes detta vara med billigheten instämmande, och som redan är efter syningsmännens och andras uppgift verkstäldt; sexmannen Jan Ersson är icke befunnen med att hafva gjort tillgrepp utom sitt och medsvaranden Nils Israelssons kolhusutrymme, för hvilket icke heller sexmannen och Nils Israelsson blifvit tilltalad, till följe hvaraf dessa båda svarander för käromålet af plikt m. m. varda befriade; dock som sexmannen Johan Ersson genom den stora gropens upptagande, som kan medföra farlighet för kreatur vid vallgången under betningen, gifvit anledning till denna rättegång, må han ersätta Johan Olssons syne- och stämningskostnad med 2 rdr. Vid det följande bergstinget 1803 28/3 ingaf Jan Ersson en köpeafhandling, hvarigenom han visade sig hafva d. 3 Januari samma år af unga Olof Nilsson inköpt 1/8 i en hel del af den ifrågavarande hyttebacken »för 3 rdr i gångbart (riksgälds)mynt», med anledning hvaraf domboken vid samma ting i § 14 innehåller följande: Sexm. Jan Ersson i Ås, som efter företedd köpeafhandling beviste sig vara ägare af en åttondedel i en hel del i Söråsa hyttebacke, ingaf en skrift, hvaruti han hos bergstingsrätten anhöll, det sexmännen Lars Israelsson och Anders Svensson i Ringshyttan måtte förordnas, att Ås hyttebacke emellan vederbörande dela. Härtill lemnade bergstingsrätten sitt bifall, med förordnande att delningen bör försiggå i samtlige Södra Ås byamäns närvaro, tillseende förrättningsmännen att hvarken onödiga gärdesgårdar till skogsförstöring göras, eller vanlig fart och vägar öfver hyttebacken hindras, samtaflemna behörigt instrument, Härmed torde han ock varit oförhindrad att fortfarande afhemta stybbe från den grop han förut påbörjat; men den däröfver upprättade delningshandlingen finnes ej vidare omtalad. 74. Ringshytte masugn nedbrunnen 1763, åter uppbygd 1764 ocnh första blåsning 1765. I en embetsberättelse, afgifven för år 1763 af bergmästaren C. Bulich, förekommer, utom annat, äfven följande korta relation angående Ringshyttan: brukas af bergsmän, har tillräcklig skog och hjelplig vattendrägt. Masugnen afbrann i November månad detta år, då den var fyld med kol att uppeldas till den förestående blåsningen. Om orsaken hvartill ej någon underrättelse kunnat fås, ehuru undersökning af mig till den ändan anstäld blifvit; eljest var masugnen så förfallen, att den ombyggas skulle. Denna hytta kastar af sig för hvarje dygn 17 lispund i tionde, som i år utgjort 85 skepp. 18 lisp.