431 Blåsningen hade sålunda pågått i 130 dygn, utom de 3 lagstadgade s; k. fri- och kalldygnen. Enligt en annan uppgift, som förekommer i Ömans tabell öfver tackjernstillverkningen vid hyttorna i Nora socken 1737—1850 1, hade 1763 års blåsning varat 137 dygn med en beräknad tillverkning af 1,370 skeppund, eller i medeltal 1iO skepp. tackjern för hvart blåsningsdygn. Af dessa uppgifter torde den första böra lemnas företrädet, enär denna synes vara grundad på bergsfogdens redovisning öfver det för kronans räkning debiterade tiondejernet; men förhållandet har här vidrörts hufvudsakligen för att påvisa de svårigheter som möta för att erhålla fullt exakta uppgifter om tillverkningsbeloppen i äldre tider. Summan af tiondejernet för hvarje blåsning kan visserligen erhållas ur kronans räkenskaper, såvida de finnas bevarade och man vill göra sig det tidsödande och besvärliga omaket att ur desamma uppsöka och sammanföra det statistiska material, som ur denna synpunkt icke skulle sakna sitt värde; men därmed vinnes ingen säker kännedom om årstillverkningens storlek. Denna kan endast beräknas efter mer eller mindre osäkra sannolikhetsgrunder. Detta är ock anledningen hvarför nu antydda sida af hyttelagets verksamhet för den äldre tiden nästan helt och hållet lemnats åsido i föreliggande anteckningar. Efter förenämda eldsvåda uppstod naturligtvis fråga om ny hyttebyggnad. Huru densamma reglerades framgår af följande Bergmästareembetets protokoll angående återuppbyggande af Ringshytte masugn den 14 Februari 1764. (Original i utg. saml.) Sedan jag uppå begiäran af åtskillige delägare, uti then genom vådeld nyligen afbrände Ringshytte masugn, låtit til i dag sammankalla Hemmans ägarne uti Rings- och Holmshyttorne, samt Belgsjöbodar, hvilka i Ringshyttan idka theras blåsningar, at om byggnings- och värmnings-delar med mera, vid then nya masugnen, som kommer at upsättas, sig förena, så instälte sig nu samtelige interessenterne, då Enkan hustru Catharina Olofsdotter vid Fåsiöhyttan, som efter thes föräldrar äger et halft hemman vid Holmshyttan, skrifteligen androg, at hon lemnadt samma hemman til disposition åt sin måg Olof Ersson, och innan han hörd blefve, kunde hon sig härutinnan icke på något sätt utlåta, trodde dock, at hon ock des barn böra befrias från värmning och blåsning i Ringshytte masugn, ock således aldeles undgå, at uti then sammas upbyggande deltaga, efter för besagde Hemman altifrån Holmshyttans ödeläggande icke skal skedt blåsning i Ringshytte masugn, utan endast vid Kåfalla. Hvaremot the öfrige delägarne androgo, at som Kongl. May:ts och Riksens Höglofl. Bergs Collegii resolution angående thessa hyttors sammanläggande, af d. 5 Maji 1743 ej giör något undantag, utan förmår, att alla Holmshytte Bergsmän borde flyttat theras blåsning til Ringshyttan, så förmodade ock the, at et slikt hustru Katharina Olofsdotters undandragande vore obilligt ock icke kunde henne tillåtas; Men för öfrigit förente sig alla the andra delägarne på sätt, som nedanskrefne puncter innehålla: 1:o) Åt en hvar uti omkostnaderne vid then nya masugnens upbyggande, ock thet mera, som thertil erfordras, tager följande andelar neml:n: 1 Jfr Nor. arkiv II: 101—103.