433 husdelägare hörde blifvit, och hytte interessenterne äntå åtagit sig, at för samma del byggnad förrätta; ty finner jag beskaffenheten vara then, at härom vid domstolen afgiöras bör, tit Hyttelaget hafver hustru Katharina Olofsdotter at instämma, ock saken emot them lagligen utföra, om the sig thertil befogade finna. Vid thetta tilfället blef jemväl efterfrågadt, huru och på hvad sätt elden i thenna afbrände masugn kommit lös, hvarpå samtelige Interessenterne sig ytrade, at sådant vore them aldeles obekant, emedan the thet icke blifvit varse, innan masugnen funnits stå i full låga; och skal then skada theraf timmadt, at icke allenast sielfva murarne, som vore förfallne, utan ock Råstugu och hiulstock, som vore behållne, blifvit innom en kort stund i aska lagde; viljande dock förmena, at efter masugnen til tå pågående blåsning var fyld af kol, skal elden på något ställe trängt sig igenom muren, samt fattadt i mulltimret, och samma vådeliga händelse på thet sättet sig hafva tildragit. Frågades them, vid hvad tid elden upkommit, antingen om dagen eller natten, och om the haft någon, som then samma vårdat, sedan ugnen var fyld, och svarades, at thet skedt nattetid, tå alt folk legat i sin ro, samt at ingen vakt om elden är vorden hållen vidare än om dagarne, efter som sådant icke skal vara vanligit; i anledning hvaraf interessenterne förestältes theras ovarsamhet med eldens umgående, och at the, enär theras masugn åter blifver upbyggd, böra til olyckors undvikande i slike fall bruka en nogare tilsyn, än hittills skiedt. Knutsberg d. 14 Februarii 1764. På Embetes vägnar Carl Bulich. Det torde böra anmärkas att indelningen synes hafva skett efter samma grund, som vid 1738 års förening eller att för hvarje af de 4 hemmanen i Ringshyttan beräknades 2 delar, för hvardera af de 3 hemmanen i Holmshyttan 1 del och för hvarje af de 2 hemmanen i Bälsjöbodar 1/2 del, hvarigenom hela delantalet således skulle blifva 12. Den hyttedel, som bort tillkomma enkan Karin Olofsdotters 1/2 hemman i Holmshyttan, kom ej hyttelaget till godo förrän omkring 40 år senare, hvarom närmare redogörelse lemnas på anuat ställe. Den fastställelse af föregående förening, som däruti föreskrifves, synes icke hafva kommit till stånd; åtminstone lemna bevarade domböcker därom ingen upplysning. Däremot anstäldes rättegång om Karin Olofsdotters ifrågasatta andel på sätt domboken för 1764 14/5, § 140, utvisar, sålunda: Till utförande af den sak samtelige Ringshytte hytteintressenter till detta ting låtit instämma emot enkan Katarina Olofsdotter vid Fåsjöhyttan, mågen Olof Ersson och dess hustru vid Kåfalla, sonen Jan Olsson, samt förmyndarne för samma enkas omyndiga barn, sexmännen välförståndige Anders Bengtsson i Kåfalla och Olof Hansson vid Fåsjöhyttan, med påstående det måtte svaranderne skyldige kännas att för deras vid Holmshyttan ägande halfva hemman taga behörig del i Ringshyttans ånyo uppbyggande, och hädanefter därstädes afverka deras bruksrede, jemväl ock betala de värmningskol, som för de förflutne åren skola innestå, med alla andra för detta hemman af hyttelaget utgjorde skyldigheter samt därofvan uppå gälda den intressenterne nu förorsakade rättegångskostnaden, instälde sig åtskillige af käranderne å egne och de öfriges vägnar, men för samtelige svaranderne, utom sexmannen Anders Bengtsson, var rådmannen och stadssekreteraren i Nora välbetrodde herr Carl Sylvander efter behörig fullmakt tillstädes, som invände, Noraskogs arkiv. 1v. 28