434 att Anders Bengtsson ej vore stämd, hvilket likväl icke bevisas kunde; dock emedan innan alla parterne rätteligen inkallade varda, bergstingsrätten icke kan saken till skärskådande sig företaga: ty varder densamma härigenom uppskjuten till nästa års laga bergsting med denna orten, hvartill det skall åligga samteliga de öfrige svaranderne att sjelfstämde i denna sak sig infinna och det vid 10 daler silfvermynt vite för hvar och en; skolande käranderne därtill lagligen låta instämma sexmannen Anders Bengtsson, på det saken då icke vidare må varda uppehållen, utan med laga slut afhulpen. Härmed afstannade dock denna rättegång. De följande årens domböcker innehålla ingenting härom, och man kan således icke anse den väckta frågan om berörda hyttedel vara annat än ett tomt spegelfäkteri mellan vederbörande, som t. o. m. bergstingsrätten för sin del jemväl tolererat, då frågan icke ens påropades vid det följande bergstinget. Dylika fall inträffade för öfrigt allt som oftast, isynnerhet under Bulichs tjenstetid. Sannolikt uppfördes den nya masugnen af stegresaren Nils Olsson, sjelf delägare däri, men någon säker uppgift härom har icke anträffats. Däremot framgår af ett rättegångsprotokoll från 1766 års bergsting, att byggnadskostnaden för 1/4 hyftedel (af 11 1/2 delar) utgjort 208 daler 22 öre, eller för hela byggnaden 9,599 daler 20 öre kpmt. Huruvida virkes- eller andra tillskott däri beräknats, känner man icke, då räkenskaperna häröfver naturligtvis försvunnit; men då tackjernspriset vid samma tid höll sig omkring 50 daler, motsvarade den uppgifna kostnadssumman ganska nära 200 skepp. tackjern. Den nya masugnsbyggnaden utfördes emellertid under loppet af 1764. Första blåsningen ägde rum följande året och lärer, enligt Ömnans förut nämda tabell, pågått 115 dygn, men synes ha aflupit ganska dåligt. Tvisterna härom skulle naturligtvis dragas inför bergstingsrätten, och till 1765 års bergsting hade bergsfogden Bergström på embetets vägnar instämt sexman Sven Erlandsson i Bälsjöbodar med påstående, att han »måtte med plikt anses för det han icke allenast vid Ringshytte masugn 1765 tillverkat ett vrakvärdigt tackjern, utan ock, efter angifvande, skall genom brukade odugliga malmer varit vållande därtill att blåsningen måst afstanna, uti hvilket påstående sig äfven förenat hyttelagarena med tilläggning att Sven Erlandsson måtte ersätta dem den skada de tagit genom den förolyckade blåsningen». I målet hade äfven till samma ting blifvit ipkallade bergsmännen Lars Svensson i Ringshyttan och Olof Olofsson i Ås, hvilka näst före Sven Erlandsson haft masugnen, hvarförutan den sistnämde i genstämning af hyttelaget fordrat ersättning för onödig rättegång m. m. Ffter vidlyftiga ransakningar vid både detta och följande 1766 års bergsting — då Sven Erlandsson af någon anledning ålades 20 daler smt i vitesböter — afsades följande utslag den 5 Maj 1767: Af det vid 1765 års bergsting hållne protokoll under d. 10 Maj har bergstingsrätten blifvit underrättad, att sedan för hr Bergström blifvit angifvet det Ringshytte masugn som oftast det året varit i olag, samt att omsider alldeles måtte neddrifvas, och att det händt mestadelen under den tid som Sven Erlandsson haft sitt rede i ugnen, och hr Bergström vid en anstäld besigtning funnit, det en del af Sven Erlandssons tillverkade jern haft utseende att alldeles vara odugligt; så har hr B. icke allenast det tillverkade jernet under förbud satt utan ock Sv. E:n samt Lars Svensson i Ringshyttan