442 nuvarande mynträkning icke utgör stöld; ty i förmågo af de här förut åberopade k. förordningar och 47 kap. missgern. b:n pliktar han det snattades halfva värde eller 31 sk. 6 rst., och kommer att undergå hemlig aflösning. De sålunda ådömda böterne, för Israel Hansson 17 rdr 23 sk. och Petter Nilsson 31 sk. 6 rst., tillhopa 18 rdr 6 sk. 6 rst., fördelades enligt saköreslängden på det sätt, att 1/3 tillföll kronan, 1/3 bergstingsrätten och 1/35 målsägaren, med 6 rdr 2 sk. 2 rst. till dem hvardera. I sammanhang härmed må ock meddelas ett annat bergstingsrättens utslag vid bergstinget 1795 16/4, § 44, af följande lydelse: Såsom kronomål hade bergsgevaldigern Lars Faxén inkallat grufvedrängen And. Andersson vid Nyberget, att stå till ansvar för det han med fylleri och svordom å Ringshytte masugn under nu påstående blåsning sig förbrutit. Vid målets företagande instälde sig jemte åklagaren And. Andersson, hvilken, enligt med sexm:n Lars Israelssons om sakens beskaffenhet upplysningsvis meddelta underrättelse, erkände att han, af starka drycker öfverlastad, fredagsmorgonen d. 13 sistl. Mars på Ringshytte masugn, ej allenast i oanständiga utlåtelser emot sexmannen utfarit, utan ock i råstufvan, dit han från masugnen sig begifvit, med svordomar sin brottslighet ökat, anhållandes dock om förskoning från det straff, hvartill han genom ett slikt förhållande gjort sig skyldig. Af flere närvarande intygades han äfven åtskilliga gånger tillförene gjort sig känd för öfverdåd och oskickligt uppförande; i anledning hvaraf bergstingsrätten Afsade: att då grufvedrängen And. Andersson, genom sitt på sexm:n Lars Israelssons berättelse grundade erkännande, blifvit förvunnen hafva föröfvat fylleri och svordom å Ringshytte masugn, och han med dylikt oskick flere gånger förut blifvit beträdd, så kan å dess gjorde anhållan om förskoning intet afseende göras, utan pröfvar bergstingsrätten, i förmågo af 3 kap. 1 § missgern. balken och 2 § i 1733 års förordn. om svalg och dryckenskap, jemförde med 16 § i 1766 års masmästareordning, skäligt pliktfälla honom till 20 daler smt, samt efter sistnämde författning för brott å fridlyst ort till 10 daler smt, tillsammans 10 rdr; skolandes han, i händelse ej tillgång finnes, hvaraf de nu ådömde böterne kunna utgå, i stället för Nora kyrkas räkning nästkommande sommar arbeta i 30 dagar på egen kost. Vid bergstinget 1796 27/4 äskade bergsfogden Norström att »som tillgång hos And. Andersson icke skall finnas, det måtte de ådömde böterne varda i sådant kroppsstraff förvandlade, som med författningarna enlige, genast kunde exeqveras, och de sålunda varda utur saköreslängden utstrukne och afskrifne»: I anledning häraf varder alltdärföre And. Andersson känd skyldig, att, enligt de åberopade 1733 och 1766 års förordningar såsom arbetskarl, försona sitt å masugn begångna fylleri med 2:ne söndagars sittande i stocken vid Nora kyrka, samt för svordom och brotts utöfvande på fridlyst ställe, enligt 4 § 5 kap. straffbalken, spisas 8 dagar i kronans häkte med vatten och bröd; om verkställandet hvaraf hr bergsfogden äger draga nödig försorg. Vid 1792 års bergsting upplifvades, på därom gjord framställning, de i anledning af 1741 års k. bref vidtagna och sedermera under en följd af år tillämpade föreskrifterna om tillsättande af uppsyningsmän öfver en-