443 skildes skogshushållning, för utsyning af timmerhyggen, svedjeland o. s. v., allt i enlighet med de utförliga bestämmelser härom, hvilka i särskild afdelning finnas meddelade. I anledning häraf verkstäldes ock vid tinget ny fördelning i vissa distrikt mellan sexmännen, hvilka nu åter skulle tjenstgöra som uppsyningsmän i berörda afseenden. Vid nästföljande 1793 års bergsting anmäldes och infördes jemväl i domboken rätt många under det föregående året af vederbörande sexmän verkstälda utsyningar. Sålunda hade sexm. Lars Israelsson hos flera af sina grannar, på deras begäran, anstält besigtning och utstakat lämpliga svedjeland, för Erik Persson i Ringshyttan å den s. k. Elgabergstegen till 1/4 tunnas utsäde; för Lars Olsson vid Hultabergshagen likaledes till 1/4 tunna, och för Lars Nilsson å den s. k. Finnabergstegen, antagligen i närheten af den bergklint, som fordom kallats Knäfallsberget, till 1/2 tunnas utsäde. Däremot vill det synas, som att utsyning af timmerskog till fällning icke påkallats, möjligen beroende därpå att särskilda behof däraf ej förefunnits, åtminstone icke för det året. Likaså kan man icke finna, hvarken under ifrågavarande eller de närmast följande åren, att utsyningar, vare sig af det ena eller andra slaget, blifvit anmälda eller verkstälda vid Holmshyttan och Bälsjöbodar, om nu detta berott därpå, att man ansett dessa byars marker, såsom mera aflägset belägna, icke erfordra särskild tillsyn eller kontroll, eller man af andra orsaker underlåtit detsamma, såsom att vederbörande hemmansägare helst velat undandraga sig denna tillsyn, hvilket senare torde vara det mest sannolika. Då emellertid en uppsyningsman för egen del äfven kunde behöfva utsyning, och denne var nog samvetsgrann att icke sjelf förrätta densamma, så kan inhemtas af domboken för samma bergsting (1793 1/5, § 136) huruledes man i dylikt fall gick tillväga: I anledning af sex- och uppsyningsman Jan Olssons samt nämdemannen Lars Anderssons i Nor hållne besigtning, som ingafs och upplästes, fann bergstingsrätten författningarne likmätigt sig böra tillåta sexmannen Lars Israelsson i Ringshyttan, att 1:o. Såsom hägnad innehafva samt efter skogen afsvedja riset på ett därtill tjenligt ställe å honom tillhöriga Finnaskogstegen, samt därvarande ett tjog långtimmer till sin nytto använda; och 2:o. Att å samma teg tillöka den s. k. Teldebrotäppan, som till åkerrödning är nyttig och nödig, samt skulle sexmannen härom erhålla bevis utur domboken. Den i första punkten omförmälda inhägnad torde motsvaras af det i senare tider s. k. Norra Finnaskogstorpet, hvilket sålunda från denna tid kan räkna sitt ursprung. Den i andra punkten nämda Teldebrotäppan lemnar ett, bland många, exempel huruledes ställens namn småningom förvrängas. Då denna röjning ursprungligen uppkallats efter en därvid belägen bro af »telder», d. v. s. täljda slanor eller tiljor, har denna benämning därefter ändrats till Tegelbrotäppan, hvaraf man kunde föranledas tro att en bro af tegel = tegelbro, gifvit täppan sitt namn. En sådan bro har dock aldrig funnits härstädes, likasom man icke heller i en obygd i regeln anlägger dyrbara broar, icke ens af vanlig sten, utan helst använder det virke, som fiunes närmast till hands. Emellertid har föregående domboksutdrag lemnat säkra uppgifter om tiden för dessa inhägnaders tillkomst.