451 het och böjelse att hellre freda än fälla, äfvensom att Lundgren, hvilken egentligen velat påbörda Frans Persson kännedom om saken, dock icke gittat föregifva, det han deltagit uti stölden eller om utöfningen och jernets anskaffande haft kunskap. Och är det i anledning af allt detta, som bergstingsrätten finner, med anledning af 3 § 61 kap. missgern.-b:n, lämpligt denna gång endast anse Frans Persson till ett sådant belopp af penningeböter, som svarar emot det uti dess smedja inlagda, men ej af honom angifna jernets värde 1 skepp. 11 mg à 3 rdr 16 skepp. eller 3 rdr 19 sk. 4 rst., och dessutom då det egentligen var för dennes tvetalighet m. fl. honom rörande omständigheter, som 4 personer måst på ed afhöras och med vittnesmål blifvit besvärade, skall han ersätta deras tingskostnad med till hvarje 24 sk. eller tillsammans 2 rdr; samt blifver slutligen Frans Persson allvarligen varnad, att hädanefter taga sig till vara för anledningars gifvande och ännu mer verkligt deltagande uti den högst straffbara tjufnads- m. fl. laster, utan fast hellre omtänksamt yppa då honom veterligt sådant kan vara å färde, som syftar på nästans skada och förfördelande samt på sådant sätt möjligen söka återvinna och befästa det förtroende och goda rykte han tillförene skall ägt, hvaraf ock alla ärlige och redlige medborgare hafva sig att fägna. Här må tilläggas att Frans Persson, som var född i Jernboås 1765, hade i November 1798 blifvit gift med Karin Persdotter, f. 1750, enka efter bergsm. Lars Olsson i Ringshyttan. Makarne flyttade i800 till Skofttorp, där de innehade 1/4 hemman och mannen ’afled 1828 samt hustrun 10 år senare. Det straff och den varning Frans Persson erhöll gjorde sin goda verkan, så att han sedermera blef känd som hederlig och redbar bergsman. Angående Lundgrens slutliga straff och öden har forskning ej ansetts nödig. 78. Tackjernstillverkningen 1791—1800. Med hänvisning till hvad förut (sid. 431) blifvit yttradt om svårigheten, att icke säga omöjligheten att erhålla fullt tillförlitliga uppgifter om tackjernstillverkningens storlek under den äldre tiden, meddelas här nedan några uppgifter angående antalet beskattade blåsningsdygn och erlagd tionde vid Ringshyttan under åren 1791—1800. Till jemförelse utsättes äfven tiondebeloppet för samtliga hyttorna i Nora bergslag under samma tid, alltsammans enligt de anteckningar därom, som återfinnas i bergstingsrättens domboksprotokoll för dessa år. Efter afdrag af 3 kalldygn utgjorde vid Ringshyttan Tionden för hela Nora bergslag: skð l℔ G. skk 1℔ G. 1791 antalet bläsningsayga 1275/8 och tionden 81: 12. 121/2 — 1,794: 13. 11 1/4 1792 , 115/2 , 5.13.10 —1509:22. 55/0 1793 , f 1021/12 » f6ö6:19. 81/3 — 1.425: 11. 10 1794 , , 1025/5», 67; 2.121/ —1,258: S. 171/12 17955 , » 1185. G 3—l47. 7. i32 1796 » 5 95555 , Bö2:13.121/—1,351; 5. 97/12