- Project Runeberg -  I Nordanland /
27

(1900) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27
murade igen vedkasten och hopade drifvor öfver brunnen
-Först menade den väggarna med fint puder, sköljde sedan
hvita vågor öfver stenfot och syllar, upp öfver fönstren och
anda under takstängerna. Hade man ej förr varit insnöad,
var man det sannerligen nu — och man tittade nyfiket ut
när man någon gång hörde bjällerklang intonera i stormsvallet.
Det var en man som älskade vildväder och med sin goda
häst ville trotsa snöstormen. Det kändes förslappande att
sitta inne i ro, när det var sjudande lif där ute. Och så
bar vägen ut i skogen och vidare till hafs. Öfver igenyrda
bygatan slog hästen sig fram som för lifvet, innan den plo-
gade landsvägen nåddes, där han bara klef ner sig till knäna.
Där funnos långs vägen tafior uppslagna med plogningsskyl-
diges namn, alldeles liksom nedåt landet och i Norge väg-
underhållsskyldiges — särskildt tätt stående i Norge, hvadan
en utländsk resande påstås hafva i skrift fastslagit det märk-
liga faktum, att norrmännen begrafva sina döda utmed lands-
vägen. Stormen jagade sitt hetskoppel genom luften, och
det kändes som om alla helvetets makter sluppit lösa och
Fennsulfven slitit sig. Från drifvornas och plogkarmens top-
par yr och hvirflar det som rykande kratrar, och ibland är
det svårt att andas fritt. Invid stenarna, täckta liksom med
hvita pösande fjällräfshudar, svarfvar stormen ut remnor och
jättegrytor, bygger befästningar med branta, isgrå värn. På
trädens stammar fäster den sin sega kåda och nitar på lovarts-
sidan en skarp kam som hajryggen. Snölaget på ungträd och
buskar blir allt yfvigare. På unggranarna hängas skärmar
eller vida stärkkjolar kring barrkransarna, och tallplan-
torna sticka upp en utspärrad hand eller också bara topp-
skottet som en fyllig cactusborste. Granbuskarna räcka upp
ett par korstecknade fingrar för att söka afvända ovädret.
Myren ligger som ett haf med vältrande skumvågor, och mar-
tallarna teckna sig som jättelika Chara-alger, drifvande som
flytbojar bland svallet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:55:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordanland/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free